Det här är bara några av de kommentarer som jag har fått under åren gällande mitt yttre. Jag upphör aldrig att förvånas över att vissa män (ja det är faktiskt bara män) har ett behov av att förmedla sin oombedda åsikt. Trots deras egna ölmagar, illasittande jeans och ickefrisyrer tar de sig själva på så stort allvar att de bara måste förmedla precis vad just de tänker och tycker.

Och visst, det är helt naturligt att tro att världen kretsar kring just dig. Om du är tre år gammal. Annars är den typen av naivitet enbart skrattretande. Och det verkar även finnas en del oklarheter kring vad som är omtänksamhet och vad som är klassiskt översitteri. För jag upplever ofta att de som saknar impulskontroll när det gäller kommentarer kring kvinnors yttre eller kvinnors utrymme i media tror att de kommer med ett fint litet tips. När jag har fått oumbärliga råd kring mitt utseende så är de formulerade på ett sätt så att lilla jag, som inte fattar bättre, ska få hjälp på traven med vilken frisyr jag ska ha, om jag ska ha utsläppt eller uppsatt hår eller vilka kläder jag bör bära för att framhäva min kropp på bästa sätt. Som att jag finns till för ett enda syfte. Att behaga mannen. 

Det är dags för en reality check. Jag klär mig som jag gör på grund av, hör och häpna, att JAG gillar det. Jag har den frisyren jag har för att JAG gillar den. Jag sminkar mig eller skiter i att sminka mig för att JAG känner för det. Alla är fria att göra detsamma.

Om du som läser detta känner att du har svårt att tygla din välvillighet och expertis i frågor som rör hår, kläder och makeup. Vi säger att någon har klippt sig, du tycker inte att det blev så bra. Någon har ett plagg på sig som du kanske tycker är fult eller sitter på ett sätt som inte behagar dig. Jag har ett jätteenkelt förslag på hur just du kan förhålla dig till detta.

Håll käften.

För vi är faktiskt inte fria att spy ur oss åsikter som ingen har bett om och som faktiskt kan såra.

Jag är förbannad, men blir också uppgiven. För det är klart att det blir svårt, för att inte säga omöjligt att vara jämställd om man tänker att man är överlägsen. Att det blir oerhört provocerande att dela med sig av makt när man är övertygad om att man vet bäst och att andra existerar för ens eget höga nöjes skull.

Jag köper inte den där skiten att män är från Mars och kvinnor är från Venus. Men när det kommer till normalt jäkla hyfs så ligger ju kvinnor i många fall helt klart i framkant.

Och jag blir inte förvånad om det dyker upp något litet tips på hur jag borde ha tagit mig an det här ämnet. För ibland får jag långa mail från män som vill berätta, eftersom de är så himla gulliga, hur jag borde skriva. Så att just han skulle få ut mer av läsupplevelsen. Ofta är rådet att jag borde skrivit om något helt annat. Alltså helt irrelevant.