I skolan lärde jag mig också att tjejer inte kan leka tre. Att killar är mer raka och inte tjafsar så mycket, vilket gör att de har lättare att samarbeta i grupp. Jag tänkte inte så mycket på detta utan antog att det var sant. På samma sätt som jag antog, eftersom jag fick det berättat för mig, att flera viljestarka tjejer i en grupp skapar konkurrens och skitsnack.
Detta funderar jag på när Kleerup gnäller fram ”åh åh åh tjejer” samtidigt som eftertexterna rullar till sista avsnittet av Belinda Olssons Fittstim – Min Kamp.
Hela programserien genomsyras av idén om att när tjejer i grupp har meningsskiljaktigheter så skapas det splittring och osämja. Det presenteras som en vedertagen sanning.
På samma sätt som det är vedertaget att ”tjejfilmer” är banala, att ”tjejband” är bra för att vara tjejer och att man gör sig lustig över män genom att kalla dem valfritt kvinnligt skällsord.
Jag har alltid sagt vad jag tycker och tagit plats. I och med det får jag ofta höra att jag inte är en typisk tjej. Detta yttras främst av killar och är menat som en komplimang. När jag var yngre blev jag glad, för jag kunde inte identifiera mig med det som hade tillskrivits mig i egenskap av tjej. Att vara lite sämre. Och eftersom mannen sätter normen så fanns det en tid då jag slet röven av mig för att bli inkluderad och godkänd av snubbar.
Men den bärande mekanismen i den patriarkala strukturen är att utesluta. Och jag var ganska gammal innan jag insåg att killar, även mina bästa vänner, fortsätter att göra saker där enbart killar är inräknade. Det är gubbadminton, gubblördag och dudes som startar band men som inte ens tänker tanken att någon av deras musikaliskt begåvade kvinnliga vänner ska ingå.
Det kanske inte är konstigt att många killar lipar som en tjej, för att använda gammal stereotyp retorik, när man pratar om det kollektiva manliga ansvaret vad gäller upprätthållandet av strukturer. Många blir sårade över att dras över en kam. Kanske handlar det om ovana över att klumpas ihop till en massa på grund av sitt kön, kanske handlar det om oförmåga att se sin del i det hela.
Men det är inget kanske över att det är dags att ta tillbaka ordet tjej och alla konstiga föreställningar om vad det innebär. Att tjejer inte kan hålla sams, som är den röda tråden i Belindas program, är en lika stor missuppfattning som att killar skulle vara bättre.
Och kan vi inte enas om att bli utesluten på grund av kön är lika förlegat som att med svettig panna för tredje gången missa bollen med det runda racket.
