Ingen kan väl ha undgått den tragiska flygkraschen i Frankrike där andrepiloten Andreas Lubitz stängde ute sin kollega från cockpit och styrde planet rätt in i de franska Alperna och på så vis lika abrupt som iskallt avslutade livet för 150 människor.

Det här är hemskt på så många sätt. Jag tänker på skräcken passagerarna måste ha känt. Jag tänker på de anhöriga till alla dem som nu är döda. Jag, som resten av världen, undrar förstås vad som kan driva en människa till en sådan här handling. Polisen arbetar med det, journalisterna arbetar med det. Man rotar igenom hela Lubitz liv, man dissekerar varenda dag som passerat sedan han föddes för 27 år sedan fram till den dagen i mars som blev hans sista i livet för att hitta svaret på ”varför”. Snart kommer första rapporten: ”Andreas Lubitz psykiskt sjuk!” Ja självklart. Vilken frisk människa gör en sån här sak? Att man inte är vid sina sinnens fulla bruk om man avsiktligt tar livet av 150 personer torde inte vara någon större nöt att knäcka. Sen läser jag vidare: ”Man fann starka antidepressiva tabletter och sömntabletter i andrepilotens hem”. Så Lubitz var alltså deprimerad. Och?

Depression kan göra en massa konstiga saker med en människa. Man kan bli så deprimerad att man inte längre vill leva. Man kan fundera på självmord. Man kan ha så mörka tankar att man helt enkelt inte orkar mer. Men en depression gör dig knappast till mördare. En depression driver dig inte till att medvetet krascha ett plan med en massa människor och det finns flera orsaker till det, men de främsta två är: 1. Du har ingen som helst önskan att göra andra än dig själv illa, och 2. Du orkar inte ens koka en portion mat eller gå till brevlådan för att hämta tidningen, så hur sjutton ska du orka begå massmord?

Så ja, Lubitz var säkerligen deprimerad. Massor av människor är deprimerade. Han åt kanske antidepressiva läkemedel men det gör en halv miljon människor av Sveriges befolkning också. Han använde kanske sömntabletter, inte speciellt konstigt, sömnsvårigheter är en väldigt vanlig del av depression, men han mördade inte 150 människor på grund av det.  

Jag blir uppriktigt förbannad på världen. Det är 2015 och psykisk sjukdom är fortfarande något vi inte vet ett skit om. Ska vi behöva ta det här från början? Igen? Depression är inte en sjukdom som gör dig till mördare. Antidepressiva läkemedel gör dig lika personlighetsförändrad och kapabel till sådana här dåd som insulin gör. Men att nämna att Andreas Lubitz var diabetiker skulle inte falla en enda journalist in, eftersom det naturligtvis är ovidkommande. Förstår ni vart jag vill komma? För jag kommer inte att sluta förrän ni verkligen gör det.