Samtalet tog sin utgångspunkt i en tredelad berättelse om internets historia.

Del ett kan kallas för ”nätets nybyggarfas”. Detta var tiden då ”den vilda vänstern var bäst på internet” och skapade sina egna nyhetssajter, bloggar och forum.

Del två kännetecknades av att plattformarna tog över allt. Vi tappade initiativet och vande oss allt mer vid att det är Facebook, Twitter och Instagram som gäller för att nå ut med en appell eller bjuda in till ett evenemang.

Men nu vänder användarna ryggen till plattformarna. Flödena fylls av allt mer skit och algoritmerna har kalibrerats om så att man måste betala för att nå ut till fler än en handfull. Vi befinner oss på smärtgränsen, ”i ett mellanläge mellan sociala medier och någonting annat”, förklarade Linnea från bloggkollektivet Det enda alternativet.

Vi är många som fortsätter logga in på Facebook enbart för att få inbjudningar till evenemang. Att hitta alternativ till detta borde vara en hög prioritet, såväl för den vilda vänstern som för oberoende kulturaktörer.

Ett försök i denna riktning är kalendariet Gnistor.se, som sammanställer inbjudningar till studiecirklar, demonstrationer och andra vänsterevenemang. En länk till varje grej postas sedan automatiskt av ett annat projekt, Kamratpostaren, på Mastodon och Twitter.

Vi behöver mer av sådana utbrytningar från de riggade plattformarna. Kanske är det som Linnea säger, att ”internet är på väg att bli mer funktionsseparerat”. Hon underströk betydelsen av att varje vänstergrupp, podd eller kampanj bör ha en simpel hemsida och en mejladress, som man också försöker sprida via offlinekanaler. ”Ett enklare internet” som Gnistor-Jesper uttryckte saken. Att ”nå ut” behöver inte betyda att armbåga sig fram i ett flöde som fladdrar av animerade distraktioner.