Krönika
Ann-Helen Meyer von Bremen: Den tunna gränsen
ETC nyhetsmagasin
Redan som barn tänkte jag att gränsen mellan mitt liv och deras liv på bänken var tunn som ett hårstrå och den känslan har följt mig genom hela livet.
Det är skribenten och inte ETC nyhetsmagasin som står för åsikten.
De satt på bänken, A-lagarna som de kallades för när jag växte upp. Där satt de och drack, solbrända av alla timmar utomhus, pratandes, ibland skrålandes, bråkandes eller helt enkelt bara utslagna.
Redan som barn tänkte jag att gränsen mellan mitt liv och deras liv på bänken var tunn som ett hårstrå och den känslan har följt mig genom hela livet. Nej, vi hade inga missbruksproblem, men där fanns sjukdomarna och den ständiga oron för pengar, vetskapen om att det inte krävdes mycket för att tippa över på fel sida.
Deltagarna i läs- och skrivarkursen ”Orden i mig”, som jag skriver om i veckans reportage, har alla erfarenheter av att ha passerat den gränsen. Men nu sitter de på biblioteket och skriver, läser och diskuterar poesi. Kanske är gränsen för att lämna bänken ibland också florstunn, om tillfället är rätt och gemenskapen varm?
Välkommen till veckans tidning!
Relaterade artiklar
Kommentarer
Den här konversationen modereras enligt ETC:s communityregler. Läs reglerna innan du deltar i diskussionen. Tänk på att hålla god ton och visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Olämpliga inlägg kommer att tas bort och ETC förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.
