Medborgare A vaknade en morgon med en bestämd känsla av att någonting var fel. Under en lång tid hade hon haft misstankar om att det fanns saker som inte stämde. Hon hade hört olika förklaringsmodeller, vissa mer sannolika än andra. Hon tog del av tidningarnas rapporter om en vård i kris, en skola i kris, en hel välfärdssektor som verkade gå åt skogen. Hon läste om papper i Panama och beslutade att säga upp sitt konto på Nordea. Men det kom ingen känsla av världsförbättring när hon skrev på papperna och fick ett nytt, blankt betalkort.
Det fanns så mycket som hon inte visste. Trots att hon var ganska välutbildad. I smyg hade hon tänkt att hon begrep mer än gemene hen. Att hon, om än ej fullständigt, hade bra koll på hur världen var beskaffad. Men denna morgon beslutade hon sig för att erkänna sin okunskap. Medborgare A bestämde sig för att gå till botten med vad detta med ekonomi innebär. Politiken hade hon tappat hoppet om. Röstat samma i många år men det verkade inte spela någon roll, politikerna verkade styrda av någonting annat, de var hela tiden tvungna men ville egentligen inte, sa de när de stod och ojade sig i tv.
Efter att ha sett dessa ständiga hänvisningar till ekonomiska förhållanden tänkte medborgare A att den som förstår ekonomin rimligen också måste förstå politiken. Att hon skulle gå från ett slappt tyckande till välinformerade åsikter. Hon skulle briljera vid fikarumsbord och hon skulle ha källor på allt. Efter att ha bryggt en kopp kaffe satte hon sig vid sin dator och började söka efter information. Det var inte alls särskilt svårt, till en början. Hon fann en mycket lättfattlig sida som gick igenom olika begrepp och historiska skeenden. På de stora tidningarnas hemsidor kunde hon läsa om sin privatekonomi, var som var de bästa investeringarna för henne och hur hon skulle spara. Men det var inte sådant hon var intresserad av. Hon ville veta saker om världen. Dagen gick åt till att läsa, och det gick trögt. Gång på gång fick hon avbryta för att googla olika ord, och sedan googla igen för att försöka förstå förklaringarna till dessa ord.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Till slut började hon ana att världen var ett alldeles för stort projekt, hon skulle behöva lägga åratals studier på detta. Det kändes inte bra. Men medborgare A hade bestämt sig, det var dags att gå till botten med hur det egentligen går till. Hon skrev ett artigt men kort mejl till sin chef och sa upp sig. Hon sökte in på ett av de där universiteten som lovade en ekonomiutbildning i världsklass. Belånade sig kraftigt men var driven av att en gång för alla förstå vad fan som egentligen pågick. Åren gick. Hon kunde rita Phillips-kurvor i sömnen och visste vilken volatilitet olika aktieportföljer hade. Hon visste allt mer men kunde inte tycka någonting längre. Hon hörde sina kurskamraters åsikter och fann att alla åsikter var vettiga, välunderbyggda och stämde bra med befintliga teoretiska modeller och tillgänglig data.
Hon kunde ekonomin men tyckte sig fortfarande inte kunna begripa politiken. Hon fick ett bra arbete, bättre än sitt förra. Men det skulle komma fler morgnar när hon vaknade med samma känsla av att ett mysterium. Hon fann sitt arbete meningslöst och slutade helt enkelt att gå dit. Blev till slut bekant med medborgare B som bodde i samma trappgång. B pratade gärna om politik. Sa ofta till henne: ”Men du som kan så mycket, kan du svara på vad som pågår?” Hon gjorde sitt bästa och B lyssnade alltid uppmärksamt, men svarade alltid samma sak: ”Jaja, det är klart att det är komplicerat, men jag tycker det är förjävligt. Att det måste vara på det viset, det tror jag inte på.”
Medborgare B var tvärsäker. Medborgare A ville opponera sig, förklara att man faktiskt inte kan tycka hej vilt utan måste veta. Men det blev alltid B som vann deras diskussioner. Som lugnt konstaterade att det hela inte var så himla komplicerat, bara väldigt orättvist.
