Jag tänker på Nelson Mandela när jag köper en liten minigran att ha i vår lilla lägenhet. Jag tänker på Sverigedemokraterna när jag och min dotter bakar lussebullar. Hur firar dom jul? Jag märker att frågeställningarna kryper närmare inpå. När jag får stå utomhus i kylan och se min dotter som tomte i luciatåget tänker jag på att vintern är på väg in över Syrien mot överfulla och kyliga flyktingläger.

Jag lyssnar på julmusik när jag går längs med dom julprydda gatorna. Det gör ondare i mig att se en tiggare sitta på huk på trottoaren med en Mc Donalds-kopp mellan de frusna fingrarna. Och när jag står i kön i en bokaffär och ska köpa en julklapp tänker jag på nazisterna som attackerade en antirasistisk demonstration med påkar och flaskor.

Känslorna kryper närmare mig när jag dricker årets första kopp med glögg, relationerna. I besluten hur jag ska fira jul gör jag en utvärdering av min egen sociala situation. Jag känner mig tacksam för dem som jag älskar och för dem som älskar mig.

Och på nyheterna pratar de om var det är störst snöchans och jag tänker på att vi har ett tufft år framför oss. Valåret. Och när julvärden presenteras tänker jag att tonen har höjts och att avståndet mellan åsikter och handlingar har minskat och att rädslan sprider sig lika snabbt som julstämningen.

Jag tänker på tomten och klapparna. Och blir rädd för att nästa års valrörelse kommer att kantas av hat och våld och jag tänker att kanske var sammandrabbningen i Kärrtorp bara en liten signal om vad vi kommer att få se mer av i vår och i höst.

Jag julstädar, rensar och skrubbar golv och tänker på vad hatet gör med våra känslor. Ilskan. Hur det lägger en slags passiv skugga över hela det politiska klimatet där våra politiker tillslut känns som animerade pjäser i ett spel. Med grumliga röster som vi inte hör. Där orden inte når fram. Och jag tänker på hur det skulle vara om jag skulle hamna i en demonstration med min dotter, med barnvagnen och bli attackerad av 20 nazister. 2014 gör mig nervös.

Jag ser på de fyra ljusen i adventsljusstaken och tänker att den schemalagda godheten snart är slut. Och att ett antal dagar i december har passerat, några veckor i almanackan. En del av vårt kalenderår. Jag kommer inte fram till vad riktig godhet är. Men jag kan i alla fall snabbt utesluta att godheten har något att göra med att handla.

Det är nu bara ett par dagar kvar av den schemalagda godhetsperioden. Ägna er åt att fundera vad riktig godhet är. För nästa år ser ut att bli tufft.