Jag har för lite koll på arbetet som Segerstedtinstitutet och Mona Sahlin (den nyss avgångna nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism) har gjort för att uttala mig om det, men själva diskussionen om radikalisering och extremism är intressant för att den nästan alltid definierar hot som något som någon annan står för.

Huruvida höger- eller vänsterextremism är värst är en pingismatch mellan höger och vänster där åsikterna är parodiskt förutsägbara, men båda läger är hyfsat eniga om att hotbilden i princip är att ett gäng knäppgökar kan förleda förvirrade ungdomar. Faran är att individer radikaliseras.

Det är inte bara betalda opinionsbildare på ledarsidor som argumenterar så, även säkerhetspolisen bedömer ju vänster- och högerextremism som om det vore skinheads i vitmaktmiljön eller militanta veganer det handlar om.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Med en sådan definition av radikalisering är det givet att radikalisering förstås som att ledas bort från samhällets mitt. Men det är ett slappt användande av ordet ”radikal”. Radikal kommer från radix, latin för rot. Det handlar om att vilja förändra i grunden, gå till roten med problem. Radikal kan förstås vara både progressivt – att vilja gå framåt i en riktning samhället inte gått förut – och reaktionärt – att vilja gå tillbaka till en rot som gått förlorad.

Idag ser jag folk tala om att det ena eller andra har ”gått för långt”, det må vara genuspedagogik i skolan, fackligt inflytande på arbetsplatser, kritik mot rasistiska stereotyper eller transpersoners krav på likabehandling. Ibland avfärdas någon, som insisterar på att något är klassat som en mänsklig rättighet just ska ses som en mänsklig rättighet, som att hen gått för långt. Gemensamt för de flesta reaktioner i stil med ”det har gått för långt” är att de är reaktioner på klickbeten, det är anekdoter och, apropå extremism, extremfall som medvetet tolkas som om de är typiska. 

I Sverige brandhärjades ett trettiotal flyktingboenden i fjol. I dagarna har en trasig kabel vid en radio- och tv-mast fått lika mycket uppmärksamhet, och spekulationer om sabotage och angrepp från fientlig makt duggade tätt. Normalisering är förutsättning för radikalisering åt flera håll: Att ett tillbud inte blir mer än notiser påverkar såklart det allmänna medvetandet, och omvänt gör fiendebilder det också. 

Jag tror det finns tre saker som talet om radikalisering tenderar att missa. För det första, rädslan för radikalisering kopplas till en föreställning om "de andra". Om det är så att de andra (muslimer, romer eller i förrgår, judar) radikaliseras för att de är de andra så är det väl guldläge att sluta att behandla dem som andra? Hur? Genom tvångsassimileringspolitik, som mot Sveriges ursprungsbefolkning historiskt? Eller bara kamp mot särbehandling?

För det andra, det ressentiment som är grund för radikalisering tenderar ofta att lämnas utanför. ”Det har gått för långt” är inte så mycket en detaljerad beskrivning av att andra är för radikala, utan kan lika gärna vara början på att man själv radikaliseras i opposition mot det som ”gått för långt”.

För det tredje, vi missar att hela samhällen kan radikaliseras – i ordets progressiva och reaktionära betydelse. Men när normen eller mitten förskjuts förstår vi det sällan som radikalisering. ”Det är inte båten som gungar, det är havet som rör sig.”

Föreställningen att det i huvudsak bara är de – muslimerna, utomeuropéerna eller migranterna (som bara vissa som reser kallas) som radikaliseras är ett enormt självbedrägeri. Ta Frankrike som exempel. För drygt tre år sedan tågade en halv miljon människor i Paris i protest mot samkönade äktenskap. Krav på särbehandling av homosexuella och särställning för heterosexuella var kärnan i motståndet mot socialistpartiets regering då. I samma Paris som efter Charlie Hebdo-massakern blev symbol, inte minst för högern, för allt som särskiljer Europa från de andra. Idag protesterar långt fler, långt längre, i Nuit Debout-rörelsen, och utmanar regeringen från vänster och underifrån. Radikalisering sker mitt ibland oss – åt alla håll.  

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.