Jag sväljer min kluvenhet och lyssnar på Löfvens tal, i vilket han berättar sagan om Europa, som efter andra världskriget bildade en allians för att aldrig mer låta våldet, nationalismen och gränserna segra igen. Tragedin är inte över: poliser jagar flyktingar, låser in dem i trånga utrymmen, och fortsätter tvinga dem att korsa de dödens hav som gränserna har gjort vattnet till. Ändå har farsen redan börjat, en fars där alla de som är ansvariga för den rasistiska och omänskliga politik som både Sverige och Ungern bedriver, skall sälla sig i talarstolen och säga att döda människor, det sker minsann inte i Europas namn. Kanske inte döda människor, men vapenexport och soldater. Kanske inte döda människor, men utvisningar och förvar. Kanske inte döda människor, men Dublingförordningar och stängsel.
Min klump blir större och tillsammans med alla andra som också sätter den glada jippoaktiga stämningen i halsgropen börjar jag skrika hycklare, hycklare åt de som talar. En kvinna kommer fram till oss, arg över att vi förstör stämningen, att vi hindrar det enligt henne demokratiska samtalet. Och aldrig har någon gett en sannare beskrivning av demokratin, en demokrati, likt samlingsregeringen under andra världskriget, där vänsteralternativ förnekades (och fortfarande förnekas). En demokrati där sjuka barn som saknar pass riskerar att bli utvisade i demokratins namn, för att det i demokratins namn har beslutats att de apatiska barnen simulerar.
På kvällen fortsätter det att regna, och jag tittar på Margarethe von Trottas film om aktivisten Rosa Luxemburg. Jag följer hennes hoppfulla blick när hon talar om den första internationalen, den som skulle hindra nationalismen och imperialismen och vara grunden för arbetarklassens kamp och solidaritet. Jag ser hennes bistra blick när hon får reda på att socialdemokratin, trots löften, ändå röstar ja till första världskriget. Den feministiska teoretikern Sara Ahmed använder sig av begreppet killjoy för att beskriva hur feminister positioneras till glädjedödare i en patriarkal och rasistisk värld. I en tragedi som redan blivit fars flödar den europeiska nationalismen och den koloniala amnesin på demonstrationer mot Fort Europas rasistiska våldspolitik. Det är många som bara vill glömma, och glädjas över att vi är många, men det är vårt politiska ansvar att komma ihåg, och att med minnet förstöra den glada stämningen. Det regnar tårar och våld utanför fönstret och jag vet att en antinationalist alltid måste vara en sådan som förstör stämningen, att en antinationalist alltid kommer att vara lite ensam.
Vi lever i en tid där det är lätt att översvämmas av sorg och äckel. Det är känslor vi behöver känna, känslor som visar att vi fortfarande är människor, men det är inte våra känslor som förändrar världen. I tider av uppgivenhet och sorg läser jag Lars Forsells dikter och vet att uppgivenhet inte är ett val. ”Det finns inga skäl för optimism. Det finns inga skäl för pessimism. Det finns skäl för revolution”. Människor som flyr från krig hjälps inte av våra tårar eller vår ”härliga” känsla av gemenskap, utan av en politik som sätter människan före gränsen och anrättar säkra vägar till Europa, avskaffar förvaren, Dublinförordningen, Reva och utvisningarna.
Vi har många förräderier på våra trötta axlar, och många hycklare i ögonhöjd, ändå måste vi fortsätta vidare, drömmen om att riva ner alla gränser lever än, för att den måste leva, för att den är det enda sättet att leva som inte innebär ett systematiskt våld. Lika stark som mitt förakt för de hycklande politikerna är, lika stark är min hoppfullhet över alla de människor som står och lyssnar på dem. När känslorna väl har runnit över, och media har gått vidare till nästa världstragedi, vet jag att många kommer att stå kvar på regniga torg, trotsa juridiska ”demokratiska” beslut som leder människor till döden. De kommer att bråka på arbetsplatser när det suckas om hur jobbiga ”de” är och hjälpa till med hyror, skor och cigaretter. Till er, alla ni som trotsar regnet och våldet, tack för att ni finns. Vi ses på nästa demonstration.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
