I Brottsförebyggande rådets senaste nationella trygghetsundersökning synliggörs hur tydligt trygghet hänger ihop med klasstillhörighet. Enligt undersökningen är det dubbelt så vanligt att känna sig otrygg i sitt bostadsområde om man bor på i ett område med socioekonomiska utmaningar jämfört med i ett område med goda socioekonomiska förutsättningar (40 respektive 20 procent). 

Safety by Cilia, det företag som i feministisk anda nu börjat erbjuda skyddslarm i mobilen, är alltså en förlängning av ett kapitalistiskt trygghetssystem som redan finns. Jämfört med många av de andra tjänsterna är appen som ska användas vid potentiella överfall till och med billig – just nu betalar du bara 29 kronor i månaden för den.

Förklaringen bakom den låga priskostnaden är att appen bygger på en ideell ”gör-det-själv-lösning” där privatpersoner laddar ner appen och registrerar sig som räddare. Är du en räddare får du en notis om någon i din närhet larmar i appen. För att se var personen som larmat befinner sig måste du identifiera dig med BankID och efter det dyker larmarens exakta position upp på en karta. Sen är alltså poängen att du som räddare ska ingripa.

I en intervju med Dagens ETC berättar Safety by Cilias grundare Cissi Nilsson att hon inte bryr sig om de som ifrågasätter företaget, så länge hon samtidigt kan hjälpa folk. ”Kritiker som säger att det är fel att kapitalisera på människors rädsla tolkar hon som principryttare vars resonemang i praktiken innebär att hon inte ska göra något alls”, skriver Dagens ETC:s reporter. 

Men det största problemet med appen är inte att den kapitaliserar på människors rädsla. Det är inte heller att den på ett Dumpen-liknande sätt förflyttar ansvaret som staten ska ta till en individnivå där vi själva förväntas ta hand om vår egen och andras säkerhet.

Det som mer än något annat gör att Safety by Cilia känns som ett givet fiasko är att det är extremt svårt att se modellen fungera i praktiken. För det första: Appen har i dagsläget endast 3000 användare utspridda över Sverige. Att en av dessa skulle vara vaken, befinna sig så pass nära larmaren att den hinner ta sig till platsen där övergreppet pågår och dessutom ha modet och den fysiska kapaciteten som krävs för att stoppa det, känns extremt osannolikt.

En sann entreprenör skulle antagligen slå ned denna kritik och förklara att antalet användare just nu är irrelevant eftersom företaget är nystartat och att det ibland tar tid att växa. Cissi Nilsson själv resonerar precis så i intervjun med Dagens ETC, där hon säger att det är först när de är uppe i 10 000 räddare som hon ska släppa sin smyckeskollektion med inbyggda larm. Hon förklarar att affärsplanen är att först bygga ett community, sedan lansera smyckena ”så ingen köper en falsk lösning”. 

Civilkurage i all ära, men exakt vad är det ens för lösning appen kan erbjuda om den mot förmodan fungerar? Som ensam individ utan relevant utbildning känns det extremt oförutsägbart att ingripa under ett pågående övergrepp.
Och även om de flesta av oss skulle göra vårt bästa i en sådan situation är det riskfyllt att bygga en affärsmodell på det.

Det ska sägas att Safety by Cilia också har andra funktioner. När larmet aktiveras börjar appen spela in en ljudfil som lagras på ett moln där den ligger kvar även om någon raderar filen eller tar sönder telefonen. En sådan inspelning kan vara oumbärlig vid en våldtäktsrättegång, där det sällan finns vittnen och bevisen ofta är bristfälliga.

Den delen av Safety by Cilia kan säkert göra nytta. Men om man mot förmodan har möjlighet att klicka runt på sin telefon under ett pågående överfall är det troligtvis betydligt säkrare att ringa 112 än att söka trygghet hos ett feministiskt DIY-företag. Och det ska vi vara tacksamma för.