Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

En återkommande obegriplighet är att de som i väljarundersökningar ännu inte har bestämt sig utpekas som ”osäkra”. De beskrivs också som problem. ”Väldigt många är fortfarande osäkra!”

Om alla väljare redan från början, kanske i maj, har bestämt sig, och sedan ägnar långa veckor endast åt att heja på sitt utvalda parti, så reduceras partiledardebatter och områdesgranskningar till något slags demokratins tömda ceremonier. Alla är tvärsäkra. Tanken blir: Vi har valdebatter för att markera att det är val, precis som vi kan syssla med att stöpa ljus och sylta grisfötter för att det hör till julen.

De som ännu inte bestämt sig kan ju lika gärna ses som de mest aktiva och intresserade väljarna, de som vill höra allt vad som sägs innan de fattar sitt beslut. De kan till och med vara de allra mest grundliga och rationella. Det är ju inte förrän valsedeln stoppas i kuvertet som man måste ha bestämt sig.

Jag förundras också över att väljare redan innan de röstar anses behöva veta vilken regering som kommer att tillträda. Sommaren 2018 är politiskt komplicerad, och det är naturligtvis inte alls så enkelt som att valet gäller riksdagen, och att riksdagen sedan utser regeringen.

Men enträgna journalister kräver tydliga svar: kan du lova att du inte kommer att stödja en regering där parti X ingår/inte ingår? Vad kommer ditt parti att kräva för att släppa fram en regering om valresultatet gör att block Q blir större än block P?

Sedan kommer analytikerna och berättar indignerat att Detta Går Inte Ihop! Alla dessa utfästelser gör att det inte går att bilda någon regering alls! Någon måste bryta sina löften! Och kraven på tydliga svar fortsätter: Kommer du att bryta ditt löfte till väljarna? Kan du garantera det? Upplägget är fantasilöst och som gjort för att peka ut löftesbrytare snarare än framkomliga vägar i en befarat svår parlamentarisk situation.

Nästan ett år före valet började medierna peka ut de Viktiga Valfrågorna 2018. Några exempel: I december förra året var de Viktiga Valfrågorna (VV) Invandring och migration, och brottslighet.

I februari i år: Lag och ordning, invandring och sjukvård. I maj ”Miljön långt ner bland VV.” Andra bud: ”Sjukvård, skola och ekonomi”; ”Därför blir inte ekonomi en VV”; ”Integration, flyktingar och brottslighet”; ”Bland de unga är miljö och klimat VV”.

Men ingen, inte heller jag, skulle komma på tanken att upprört ställa frågan till de journalister och kommentatorer som har utpekat VV som inte blivit centrala: Varför sa du att ekonomin skulle bli en VV? Det var ju fel! Kan du garantera att det inte blir fel igen?

I olika valkompasser och nätverktyg kan väljaren svara på frågor för att ta reda på vilka partier som kan passa. Där finns tiggeriförbud, ökat RUT-avdrag, enkla jobb, NATO-medlemskap och åtskilligt som rör ekonomi. Där finns också den exotiska frågan om förbud för niqab, dvs ansiktstäckande klädsel, i skolan.

Miljöfrågor är det glest med. Jag finner flygskatt, snabbtågsbygge, kött- och bensinskatt. Alltså pengar i förhållande till vissa miljöfrågor.

Det är ynkligt dåligt. I en tid när hetta och översvämningar plågar världen, Sveriges högsta topp smälter, och vädersystem fastnar så ställs inte vassa och svåra frågor om klimat och jordens framtid. Ett skäl som framförts är att partierna inte har svar som skiljer dem åt, eller att partierna inte har svar alls på så stora frågor. Än sen då?

Om journalister som ska ställa frågor å väljarnas vägnar håller sig till det måttligt svåra, och begränsar sina frågor till sådant som lämpar sig för så kallade dueller under några få minuter – när kommer då de riktigt svåra frågorna upp till diskussion i demokratin? Klimat och miljö, fred, krig och människor på flykt, de bräckligaste människornas rätt till skydd och omtanke?

Riksdagsval, landstingsval och kommunalval år 2018 betyder att tusentals människor kandiderar och är beredda att arbeta inom alla våra demokratiska församlingar. Bara genom att ställa också riktigt svåra frågor till dem, och genom att uppmärksamt lyssna till vad de svarar, även när svaren är komplicerade, så vårdar vi vår allmänna och lika rösträtt.