Myra Åhbeck Öhrman: De som tjänar pengar på barn kan sova gott

I den samtida politiska debatten har barn och internet blivit ett återkommande tema. Porrfilter, skärmtid och L:s nya förslag om barnlås på nätet nattetid har alla varit svenska snackisar. Fokus tycks frustrerande nog alltid vara att begränsa tillgången, istället för att lyssna på vilka problem unga faktiskt beskriver och hur de kan avhjälpas.

Hösten 2021 vittnade en visselblåsare från Meta inför ett kongressutskott om att hennes tidigare arbetsgivare värderade vinster högre än användare, och att deras produkter skadade barn. Med sig hade hon en intern rapport, som bland annat varnade för att var tredje ung tjej som använde Instagram uppgav att det fick dem att må sämre över sitt utseende.

I november 2023 var det ingenjören Arturo Béjars tur att göra samma sak. Han berättade att hans tonårsdotter utsatts för sexuella ofredanden på Instagram, och vittnade om att ledningen är medvetna om de sätt på vilka unga skadas på deras plattformar. De väljer bara att inte göra något åt det.

I höstas kom också rapporter från Expo och Sverok, som tillsammans ger en bild av hur utsatta unga är för högerextremism, rasism och sexism i sina spelmiljöer – ett av de utrymmen online där de tillbringar en allt större del av sitt liv, samtidigt som vuxenvärlden - inklusive rättssystemet och våra folkvalda - saknar både förståelse och insyn.

Istället kläcker de ur sig dumma idéer som lås på sociala medier efter kl. 23, så att barn kan ”sova på nätterna och gå i skolan på dagarna”. Ett Pehrson-citat som påminner om att L:s intresse för svenska skolresultat är begränsat till förslag som inte upprör friskolebranschen – för husfriden, får man anta, då den tycks innefatta betydande delar av partiets ledargarnityr.

Vi borde sluta skylla ungas dåliga mående på skärmtiden. Istället behöver vi förstå att det inte är konstigt att unga mår dåligt när politiker struntar i vilken värld de skapar åt dem, inte minst genom att se mellan fingrarna på de många företag som valt att skapa utrymmen för barn för att tjäna pengar på dem, utan att ta ansvar för deras välmående och trygghet.