Krönika: De äldre ska inte behandlas som kassa-kor

Vår kommun ordnar med hemtjänst till dem som behöver hjälp hemma. Farmor behöver inte sitta och bläddra för att välja mellan en massa privata så kallade utförare för att få hjälp.

Friheten i lagen om valfrihet innebär att kunna välja vem som ska utföra till exempel hemtjänst. Vilken vård eller omsorg går däremot inte att välja.

Valfrihet låter vackert men för privata bolag så är huvudsyftet att tjäna pengar.

För kommunen eller samhället är det omsorg om medborgarna som gäller, inte att göra en vinst.

Samhället det är vi.

Vi har skapat ett system med skolor, omsorg och sjukvård för att ta hand om varandra med hjälp av en offentlig sektor.

Den som vill införa lagen om valfrihet påstår att fri konkurrens ger högre kvalité och bättre service. Jag däremot tror att fri konkurrens ger utrymme för fusk, lägre kvalité och sämre service. Att låsa in behövande i stället för att ta hand om dem eller att väga blöjor är just fusk.

Där LOV har införts kan privata företag lämna anbud och erbjuda sig att utföra hemtjänst billigare än någon annan. Det finns regler för vad som ska göras men inte för hur lång tid det ska ta. Då kan det vara frestande att tumma på kvalitén.

Trots jakten på tid kan den som vinner i konkurrensen råka få mindre pengar över än beräknat. Både privata vårdbolag och privat hemtjänst kan tvingas gå i konkurs.

Att i första hand erbjuda äldre människor att bo kvar hemma med hemtjänst är populärt på många håll. Tyvärr drivs tesen att äldre ska bo hemma för hårt i vissa av landets kommuner. Gamla och dementa människor tvingas bo kvar i sitt hem fastän de knappt kommer ihåg var de bor.

Både äldre deras anhöriga bombarderas med information om rollatorer, hjälp med medicinering, specialsängar och nattlarm. Deras kontakter inom socialen säger ”du kan få all hjälp hemma” trots att även de anhöriga vet att det inte går. Resultatet blir – ingen formell ansökan, ingen kö, inga avslag.

På papper ser det bra ut. Kommunerna kan dra ner på antalet vårdplatser med motiveringen att det inte finns efterfrågan. Men hur lätt är det för en äldre människa att fråga efter någonting som inte ens erbjuds när hjälp kommer på tal? Liksom många andra ställen väljer Lindesberg att ha allt färre platser på äldreboenden och vårdboenden trots att efterfrågan kommer att öka.

Jag tror att en kommun blir bättre om de äldre verkligen får välja i stället för att övertalas att bo hemma och deras anhöriga slipper oroa sig.

De som behöver mycket vård kommer att bli fler i framtiden. Medellivslängden ökar och den äldre delen av befolkningen blir allt större. Inom några år kommer folk från de stora barnkullarna från 40-talet, ”fyrtiotalisterna” att stå på tur för att få hjälp med vård och omsorg.

I Lindesberg och på många andra ställen i landet har politiker talat sig varma för att låta befintlig anställd personal ta hand om vården genom så kallad intraprenad. I praktiken betyder det att de inte bara får ansvara för att vårda människor utan även ta på sig bördan att sköta administrationen.

Hittills har inte någon grupp anställda varit särskilt intresserad av att ta över hela ansvaret från sin arbetsgivare, Lindesbergs kommun.

När det blir min tur hoppas jag att få välja själv men också att vi har kvar vår gemensamma sektor utan vinster i välfärden. Då har förhoppningsvis ännu fler undersköterskor och sjuksköterskor utbildats speciellt för att kunna ta hand om våra äldre.

Mindre än hälften av landets 290 kommuner har infört lagen om valfrihet. I Örebro län är det bara Örebro kommun som har hoppat på tåget.

Inger Söderberg