Det är så ungdomarna gör numera. De springer ut i sina finaste klänningar och kostymer, men byter sedan om till kläder som tål vinstänk, champagnefläckar och spya. De är inte dumma, dagens ungdomar. Frågan är bara om de själva inser det.

När jag såg min systerson åka i väg tänkte jag på när jag själv tog studenten. Jag hade ombetts hålla ett tal inför hela skolan. Ett hyllningstal där jag skulle säga alla de vanliga peppande klyschorna om att ”framtiden är vår” och att ”världen ligger för våra fötter”. Problemet var bara att jag inte kände så.

Så jag gav rektorn ett falskt peppande tal, så att han skulle godkänna min medverkan, och väl i kyrkan på studentdagen höll jag ett annat tal. Ett där jag gick till hård attack mot skolan och hur den skapade en kultur där vissa elever byggdes upp och andra bröts ner. 

Jag talade om hur betygshetsen, som skolan ivrigt påhejade, gjorde att många elever kände sig otillräckliga. Jag talade om klasskamrater som stressade ihjäl sig för de högsta betygen, och sjukskrev sig när de misslyckades. Jag talade om min dåvarande pojkvän som trots att han fick godkänt betyg ändå kände sig korkad eftersom att det inte ansågs vara ”bra nog”. 

Min slutsats var att betygshetsen gjorde att vissa av mina kamrater lämnade skolan och gick in i vuxenlivet helt utan självförtroende och framtidstro.

Det är nu elva år sedan jag höll det där talet och tyvärr har det mesta bara blivit sämre sedan dess.

Den senaste Pisa-undersökningen visar att svenska 15-åringars kunskaper i matematik, läsförståelse och naturvetenskap fortsätter att försämras. Samtidigt visar en rapport från Statistiska centralbyrån att två av tre elever mellan 10–18 år känner sig stressade när det gäller skolan. Samma elever har i större utsträckning svårt att sova, känner sig ledsna och nere och har svårt att koncentrera sig. Det finns ett tydligt samband där. 

I dag handlar skolan mer om att lyckas få ”rätt” betyg än om att lära sig efter sin egen förmåga. Visst är det viktigt med drivkrafter och mål, men när det skapas stress och normer kring vad som är ”tillräckligt bra” i stället för att se och uppskatta att olika elever har olika styrkor, så blir konsekvensen att vissa elever känner sig misslyckade vad de än gör. Deras vingar stukas långt innan de ens får chans att använda dem. 

Min enda lilla tröst är att ungdomarna numera står i foppatofflor och badshorts på studentflaken. De vill kunna spruta champagne över varandra, men samtidigt spara finkläderna till en annan dag. Då ser de åtminstone någon sorts ljus framtid framför sig. En där de kommer att få fler anledningar att fira.

Linus Fremin

frilansjournalist, tv-nörd och Solnabo