– Vi har varit naiva, inte sociala, säger Stefan Löfven, partiledare för Demokraterna.
Sverigedemokraterna gör tvärtom och tar med nyvunnen självinsikt äntligen bort ordet ”demokraterna” ur sitt namn. Även ”Sverige” uppges hänga löst.
– Ungern vore mer adekvat, säger Ryggradslöst Blötdjur utan Väderstreck – tidigare känd som Björn Söder. Som nu också lyfts bort.
Efter ett år där kompromisserna stått som trollspön i backen, kommer Miljöpartiet de Gröna ta bort ”de Gröna” och hädanefter lystra till Miljöpartiet de Kameleontfärgade.
Vänsterpartiet tog ju bort kommunisterna ur sitt namn för över 20 år sen, men skulle gärna tagit bort det ett par gånger till för att tysta sina belackare. Så i ren desperation föreslås nu att även ordet ”vänster” ryker och kvar blir i så fall bara ”Partiet”. Vilket inte låter så bra det heller. Med tanke på historien. Kristdemokraterna tar förstås inte bort något överhuvudtaget eftersom de säger nej till tabort.
Centerpartiet, å sin sida, som är de som gått allra längst i sin nyliberalism och sponsringskultur, är det enda parti som istället lägger till något i namnet, och heter framöver Cloetta Centerpartiet.
Mest komplicerat blir dock namnbytet för De nya Moderaterna, som ju numer är precis som de gamla moderaterna, rentav äldre, men samtidigt per definition är nyare än de nya moderaterna. Ledande förslaget just nu är att heta Nya Gamla Ullevi.
”Vad är ett namn? Det som vi kallar ros skulle ju dofta lika underbart vad det än hette.” säger Julia till Romeo. För att i nästa andetag be honom byta namn!
Vad spelar det för roll vad vi kallar saker, vad vi kallar varandra? Vad spelar det för roll vad vi kallar oss själva – vi är väl desamma ändå?
Jag fick en förfrågan för ett par år sen om att uppträda för Republikanska Föreningen i Sverige. Republikan? Jag? Icke! Tänkte jag, även om jag är emot monarkin. Men ordet ”republikan” har för mig alltid förknippats med den amerikanska dödshögern. Klart jag inte är republikan! I amerikansk terminologi är jag förstås snarare mer demokrat än republikan. Men jag är naturligtvis inte demokrat heller, inte på det amerikanska sättet. Jag är mer demokrat på det viset vi menar i Sverige. Sverigedemokrat. NEJ. Jag är förstås mycket mer liberal än vad Sverigedemokraterna är. Fast inte liberal på det gamla sättet, utan på ett nytt sätt. Nyliberal. Nej, absolut inte, jag är ju våldsamt mer vänster än så. Våldsvänster?
Så kan en hålla på i ett par dygn och borra sig allt djupare i sin identitetskris. Det finns så många och så belastade begrepp. Och har de inte gått hela vägen och blivit besudlade och rakt av negativa, har de i alla fall fått en liten nyansförskjutning och blivit urvattnade eller klichéer – och därmed oanvändbara av det skälet.
Gör detta att det är skitsamma vad vi kallar saker och varandra? Nej.
Språket är, precis som världen, i ständig förvandling. Och det är varken eftersträvansvärt eller möjligt att stoppa det. Snarare en uppmaning att hela tiden bygga nytt.
