Rayouf Alhumedhi, en 15-åring från Saudiarabien som för tillfället bor i Tyskland och pratar perfekt brittisk engelska, är en av föreläsarna på Emojicon i San Francisco, en konferens för allt som rör emojis, från teknik och design till lingvistik. Alhumedhi är också upphovsperson till den nya emoji, föreställande en kvinna i slöja, som nyligen antogs och som kommer att dyka upp på digitala tangenbord sommaren 2017.
En konferens om emojis kan låta lättviktigt, men det rör sig om ett språk, eller symboler, som en stor del av världens befolkning använder. Och som skapas här och nu. Emojis, det vill säga de små bildsymboler som går att välja från tangentborden på digitala enheter som telefoner och datorer, är tekniskt sett inte bilder, utan tecken.
De kodas precis som annan text gör, och för att kunna överföras mellan plattformar (från en Mac till en PC exempelvis) måste de standardiseras. Det ombesörjs av den idella textstandardiseringsorganisationen The Unicode Consortium, som också avgör vilka emojis som ska finnas. Den beslutande emojikommittén består av inte mer än tolv personer. I gengäld är de öppna för förslag från vem som helst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Förutom att emojis gör världen, åtminstone den man möter via skärmen, till en något roligare plats, så är de intressanta eftersom de så tydligt visar på mekanismer kring språk och makt. Emojis skapades så sent som 1999 i Japan. I väst blev de inte populära förrän i samband med smartphones, för omkring fem år sedan. I dag är de överallt. Fyra av tio kommentarer på Instagram innehåller exempelvis emojis.
The Unicode Consortiums uttalade avsikt är att lansera så neutrala emoji som möjligt. Kön och hudfärg är något symbolerna för säg "polis" eller "dansa", tilldelas när de sedan designas hos de bolag som tillhandahåller dem.
Varje bolag har ju sin egen grafiska profil, precis som typsnitt skiljer sig åt gör emoji det mellan Facebook och Apple. Men även om avsikten är att vara neutral, så avspeglas ofrånkomligen de hierarkier som råder i världen som sådan. Det var exempelvis inte förrän nyligen som emojis i fler hudfärger än vit och Simpson-gul introducerades.
Och det var först under hösten som kvinnliga yrkespersoner blev en kategori, efter ett initiativ från Google. Som alla med erfarenhet av att vara människa vet är det avgörande att få se sig själv, eller någon som skulle kunna vara en själv, för att känna att man räknas. Och det är avgörande att andra ser en för att förstå att man finns och är någon man bör räkna med.
Inledningsvis, berättar Rayouf Alhumedhi, var hennes engagemang för slöj-emojin inte djupare än att hon själv ville ha en. Hon hade en chat med två kompisar, som inte bär slöja. De valde varsin emoji som symboliserade dem, med utslaget hår, medan hon fick lösa saken genom att ta emojin för man i turban, en pil och en kvinna med utslaget hår.
"Ju mer jag tänkte på det desto mer förbluffad blev jag över att det inte fanns någon hijab-emoji", säger hon. "Det finns hundratals miljoner av kvinnor som liksom jag använder slöja och sociala medier." I sitt förslag pekade Rayouf Alhumedhi bland annat på att Instagramkontot Hijabfashion har 2,5 miljoner följare.
Nu har de, och många fler med dem, fått ett litet, pixligt, gemensamt ansikte tack vare henne.
