Hösten är här, inte med den riktiga kylan men med aktiviteter. Vardagen börjar bestå av återkommande sysslor och tider att passa igen. För mig är inte rutin något negativt, tvärtom. Människor är vanedjur och jag själv kan finna ro i att veta i vilken ordning händelser kommer att inträffa och när jag ska ta itu med tvätten, möten eller kurser.
I min lokala dansklubb har buggkurserna startat igen. Även där är det skönt med lite rutin. Att veta var jag ska hänga ytterkläderna, ungefär vilka jag kommer att träffa, allt har en lugnande inverkan mitt uppe i spänningen över att lära in nya turer och svängar på dansgolvet i Sandströms motionshall.
Lokaler är något som man behöver vänja sig vid och känna sig hemma i. Sällskapet betyder mer än omgivningen och därför duger även en gymnastiksal att dansa i trots att golvet är strävt. Akustiken är bra, fläktarna fungerar och det finns bord och stolar att plocka fram till fikapausen.
I Lindesberg får inte den som vill dansa vara bortskämd vad gäller lokaler, inte någon annan som idrottar inomhus heller. Gymnastikhallar och motionslokaler är fyllda varenda vardag. Under de senaste åren har jag tränat danssteg inte bara på Sandströms utan också i Kristinaskolans gymnastiksal, i Vedevågsteatern, i Hantverkshuset i Frövi, i Löa bygdegård och Stripa NTO-lokal.
Lindesberg hade under många år ett dansinstitut med verksamhet både för barn och vuxna. Själv hann jag bara dansa där en termin innan huset inreddes till butikslokal.
I Lindesberg Arena får jag och de andra entusiasterna dansa ibland. Dansföreningen hyr då en lagom stor lokal på övervåningen. Spegelsalen som den kallas, har ett fint trägolv som fungerar bra att dansa på. Ventilationen fungerar inte riktigt som den ska men en kan väl inte få allt. Vi brukar öppna dörrarna till jättearenan men ofta pågår det handbollsmatcher samtidigt med dansen. När idrottspubliken blir entusiastisk och det skär i högtalarna får en vackert stänga igen för att kunna höra musiken.
Arenahallen byggdes för att Lindesberg skulle få en rejäl idrottshall där skolan kunde samsas om plats med de stora idrottsföreningarna. Arenan är gjord som en multihall med utrymme för teater, konserter, möten, konferenser och dans. Ändå är det sug efter lokaler att samlas i. Spegelsalen används omväxlande som VIP-café vid stora idrottstävlingar, danslokal och plats för kommunfullmäktiges sammanträden.
Jag har hundratals gånger önskat att Lindesberg skulle ha haft kvar sitt Folkets hus just för att där fanns ett rejält dansgolv. Folkets hus-föreningen i Lindesberg gick i konkurs 1978 och huset såldes. Sporadiskt har det ordnats danser i lokalen sedan dess men numera finns en bar placerad mitt på golvet.
Sedan ett år tillbaka finns det en ny Folkets hus- och parkförening i Lindesberg. Ingen blir gladare än jag om det så småningom leder till att föreningen får ett eget hus eller en park – med utrymme för dans. Det är många år sedan Lindesberg hade en fungerande folkpark.
Dansföreningen nästgårds, Norabuggarna, har förmånen att kunna flytta ut till ortens folkpark varje sommar. Dit åker även vi från orterna omkring. Fram till för något år sedan hade de dessutom ett Folkets hus att använda på vintern.
Folkdansarna i Lindesberg har löst lokalproblemet genom att hyra lokal i Gusselby för sina danskvällar.
Jag och många med mig i Linde Dansklubb ägnar hösten åt att bli bättre på att dansa och vi har roligt hela tiden.
