Krönika: Dans bästa motionen

Träningslokaler och gym i all ära men vem har någonsin sett enbart glada miner, hört skratt och fniss under träningen? Eller i löparspåret, simbassängen, skidspåret?

I dansens virvlar ser jag människor med ansikten som ler, ögon som glittrar och skratt som ibland tränger rakt igenom musiken. Gemenskap, rörelse i takt till musik och därtill motion. Att kunna få så mycket på en och samma gång är fantastiskt. Dans ger glädje och efter dansen finns lyckokänslan kvar.

Foxtrot, Bugg, Gilledanser och gammalt – dans samlar människor som vill umgås till musik, röra sig i takt och njuta av gemenskap.

Vad som har förändrats över tid är att dansen inte längre är var mans egendom. När twisten kom och sedan discokulturen, gick nästan en hel generation miste om att lära sig pardans. Innan dess var fest och dans intimt sammanknippade. Antalet danskunniga har minskat.

Att färre dansar nu än förr har på gott och ont lett till ökad specialisering. De som vill ägna sig åt dans väljer sina egna ställen. Folk som inte vill röra sig i takt till musik går på krogen eller puben.

Marknadskrafterna har bidragit mycket till nedgången. Dans har fått konkurrens av andra sociala aktiviteter som ger arrangörer mer i kassakistan. Dans är inte lönsamt - den som dansar dricker mycket mindre än den som hänger i baren.

Ändå är det inte i baren som känslan av gemenskap mellan män och kvinnor växer fram bäst. Så långt tillbaka som det finns skrifter finns det bevis för att människor sökt sig till varandra i gemensam takt. Just på dansgolvet är det många som har funnit sin livspartner.

Länge var det ett socialt krav att kunna steg, koordination och takt. Fram till 70-talet var det mest pojkar och män som anmälde sig till danskurser. Utvecklingen har vänt nedåt i takt med att dans förlorat i status. Det har blivit mer cool att vara kung i baren än på dansgolvet. Dansgolv och kurser domineras numera av kvinnor.

Men kan det vara en vändning på gång? Den senaste terminen kom fler än förr till de danskurser jag brukar gå på. Fler män än vanligt har anmält sig.

Massmedia har uppmärksammat pardans genom program som Let´s Dance och Dansbandskampen. Dansbandsveckan i Malung i slutet av juli varje sommar sänds numera i TV. Själv har jag inte sett TV-programmen eftersom jag varit upptagen av att dansa.

Den som väl har blivit intresserad och sökt sig till danser upptäcker snart att det finns små sammanslutningar av dansälskare överallt. Ideella föreningar ordnar kurser, träningskvällar och fester. Samma människor återkommer ofta och lär känna varandra väl.

Stora nöjesställen med dyra orkestrar och hög entrè-avgift har klarat sig genom de dåliga åren genom att få publik från 15 mils omkrets.

Roligast har jag på mindre danser tidigt på kvällen i teaterlokaler, gymnastiksalar, IOGT-lokaler, bygdegårdar och högst av allt; på logdans. Några dans-entusiaster i vänkretsen upplåter sin höskulle sommartid.

Nya par-danser kommer till. Kramdanserna Dirty Fox och Kram-Fox har utvecklats ur social Foxtrot. Dirty-varianten inspirerades av Filmen Dirty Dancing 1987. Båda är tät dans där man rör sig rytmiskt ibland stillastående. Först blev kramdanserna populära bland de yngre, nu har även de äldre hakat på. Jag får väl se om några år…

Efter min kärleksförklaring till dansen är det kanske någon som undrar om det finns några nackdelar? Nej. Men efter en het kväll på dansgolvet är det tur att duschen finns.

Snart är det kurs-start för vårterminen och då ska jag anmäla mig till den lokala dansklubbens fortsättningsbugg och till en dag med Foxtrot. Naturligtvis vill jag fortsätta med Gilledansen hos folkdansarna nästgårds. Med lite tur hinner jag klämma in en kurs i Lindyhop!

Inger Söderberg