Det som skedde i Paris är onekligen ett brott mot mänskligheten, lika mycket som attentatet som inträffade i Beirut dygnet innan med 43 döda. Där såg vi dock inte en enda politiker i väst som uttalade sig i frågan.

För att inte tala om tystnaden kring Irak, Syrien, Kurdistan, Bangladesh, Egypten, Tunisien, Kuwait, Afghanistan, Libyen och tyvärr många fler drabbade länder.

Om det blir tystnaden eller uppståndelse beror på vilken del av världen som attackeras och det får mig att undra om det ens finns något som kallas för brott mot mänsklighet, eller om det endast räknas som ett brott när det är riktat mot viss specifik del av mänskligheten.

En osäker vardag där du ständigt går i skräck är ett fruktansvärt tillstånd för samtliga människor. Det som Parisborna upplevde förra helgen är den vardag som människor flyr ifrån. De lämnar sina hem och det liv de byggt upp för en säkrare tillvaro, för något så enkelt som att få fortsätta leva.

Men det är skillnad på européers rädsla och den rädsla som flyktingen från Mellanöstern bär. Européns rädsla får säkerhetsåtgärder och olika insatser att dämpa rädslan med. En flykting från Mellanöstern har insett att risken att familjen slukas av havet ändå är mindre än risken att dö i kriget. När europén lyssnar på extrainsatta radiosändningar om våldsbejakande extremism har den syriska familjen redan satt sig i gummibåten. Starten på en livsavgörande resa som kantas av stärkta gränskontroller, misstänkliggöranden, brutala militärer, taggtråd och utvisningar. Européernas rädsla begränsas genom att begränsa dem som flyr ifrån exakt samma rädsla.

Muslimer världen över tvingas ta avstånd från händelser som de själva inte har orsakat. Tvingas fördöma grupper som de inte har någon som helst koppling till. Misstänks för att tillhöra den terrorgrupp som varit deras förövare.

Jag minns inte ett liv före  9/11, och i dag 14 år senare har skuldbeläggningen inte förändrats någonting. Cirka 80 procent av samtliga terrordåd drabbar den muslimska världen och cirka 5 procent drabbar väst.

Muslimen som anklagas kan ha fått sin familj dödad som en följd av terrorn, för att sedan dagligen utpekas och misstänkas tillhöra den grupp som splittrat ens liv.

Jag önskar att dämpad rädsla och tillgång till trygghet kunde vara en faktiskt mänsklig rättighet.