Jag tänker att jag kan göra livsmedel.
Det är så konkret, och jag tror verkligen att fler människor än dom som är bönder måste ta ansvar för vår livsmedelsförsörjning.
Och det är som en liten folkrörelse numera, det odlas i koloniträdgårdar och hyresrabatter, det är ju kul, men under ytan finns en oro också: Hur ska vi fixa käket?
Det svåraste är hur världen ska försörjas med protein. Det funkar ju inte som det är nu. Vi ger soja som skulle kunna mätta 100 personer till 10 grisar. Man fiskar upp all strömming för att föda upp sjuka penicillinberoende laxar.
Det är inte norrmännen som gör fel, inte alla norrmän. Det är stortrålare från öarna utanför Göteborg som åker in i Östersjön och dammsuger.
Dom är väldigt kristna och när dom blir intervjuade och tillfrågade om kritiken dom får för att dom tömmer Östersjön så svarar dom att klädet ska nötas.
Alltså Jesaja 51:6 ni vet:
”Lyft er blick till himlen och se på jorden därnere, för himlen ska försvinna som rök och jorden nötas ut som en klädnad. Dess invånare ska dö som mygg. Men min frälsning ska bestå för evigt”
Därför kan dom göra slut på strömmingen.
Så vi gjorde surmört istället, jag och några surströmmingssaltare. Vi måste börja käka grejer som folk åt förr i tiden. Vi stod där och rensade mört när det en dag kom in några lirare från Timbro, det är en svensk så kallad tankesmedja. Väldigt höger, väldigt edgy.
Många av Timbros spejsade förslag verkar nu bli regeringspolitik. Så går det till i vilda västern, förlåt jag menar Sverige. Den där populistiska varianten av nyliberalismen, den som spelar på folks känsla av att vara hindrade av alla lagar och förordningar.
Det kan man ju känna själv, när jag rökte och var på en restaurang där det var rökning förbjuden.
– Amen vafan, sa man då.
Nuförtiden går folk ut och röker och jag tror dom flesta tycker det är bra. Reglerat fiske tycker jag också är bra.
Jag har skrivit om det här mötet förr i ETC, att jag mot min vilja tyckte om Timbro-killen som intervjuade.
Det kan ju va så.
Så vi tog en fika sen, i Göteborg. Solen sken sitt allra varmaste septembersken, han bjöd på öl för Timbros representation och jag tyckte det var dags att prata klarspråk.
Jag hade på morgonen läst en artikel som var skriven av just killen som jag satt och pratade med, där han tyckte att man skulle skippa föräldraförsäkringen och ersätta den med lån, ungefär som studielån ...
Jamenvafan, sa jag, hur kan du bara föreslå en sån grej. Har du barn själv? Hur kan du tro att folk ska ta dig på allvar?
Han log sitt varma leende och så sa han: Nä, det är ju klart att ingen kommer att gå med på det, det fattar jag också. Men jag har slängt in en boll i debatten. Det kommer ju inte att bli som jag föreslår, men kanske man kan få ner tiden för föräldraledighet från 480 dagar till 420.
Då förstod jag hur han jobbade och hur han hade råd att bjuda mej på öl.
Jag har känt många människor i mitt liv som har gjort vidriga saker. Folk som har slagit sina barn, folk som har sålt braj.
En del av dom har jag gillat.
Så kan det va.
Det jävliga är när folk med en uppenbart människofientlig agenda får makt. Som det blivit i USA.
Och här.
Jag känner vanmakt.
Strömmingen gjorde ett litet extranummer i somras, plötsligt fick mina polare i surströmmingsbranschen lite strömming att syra så då hade dom inte tid för mina gamla mörtar.
Nu ska jag börja syra mört, men med jämtar.
Bra folk.
Stefan Sundström är författare, musiker och återupptar nu sin roll som krönikor i Dagens ETC.
