BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Bostadsbubblan börjar toppa ur. Några ekonomer föreslår lite lugnande pyspunka. De har bevisligen aldrig ägt en cykel. Pyspunka slutar nämligen aldrig halvvägs. Det slutar alltid med platt däck. Man orkar inte laga slangen utan pumpar utav bara helvete för att hojen ska rulla några meter till. I det här fallet är pumpen minusränta och amorteringsfrihet. Makthavare i näringsliv och politik är rädda, inte för att folk ska hamna på bar backe. Utan att vi ska sluta konsumera grejer vi inte behöver om vi blir tvungna att amortera. Det vill säga betala det vi köpt. Då faller nämligen vår affärsmodell ihop. Låneekonomin, tillväxtens respirator. Jag går förbi Widerlövs mäklarfirma på Kungsängsgatan. De har kvar sin slogan: ”Vinst varje gång”. Vi får se hur länge till.

#Metoo är här. Denna lavin gör mig så in i märgen hoppfull. Halva mänskligheten tappar fotfästet. ”Jaha, ska man behöva fråga först innan man klämmer nån på tuttarna? Det var som fan”. KladdJanne och Fågelfångaren åker äntligen dit. (Namnen är fingerade, ni som vet, vet. Ni andra får forska på sanningsministeriet Flashback.) De har härjat på scen, i salong och kalsong sen jag var musikstudent på sent 80-tal. Vad de höll på med exakt visste vi killar inte riktigt. Tjejerna visste det alltför väl.

Julen närmar sig. En högtid byggd av kött, socker och hemelektronik ackompanjerad av Frank Sinatra på konstant repeat. Kyrkan har för längesen tappat greppet och har släppt sagoberättandet till reklambyråerna. Jungfrufödsel som ett av julens mirakel har ersatts av nätshoppingens fraktfritt. Frågan ”hur sjutton kommer ungen in i jungfrun?” har ersatts av : ”hur sjutton kommer grejen hem till mig?” Och i stället för att kontemplera över förlossningsvård och halm, grubblar vi på om vår smartphone är för gammal. Vi bör ju numer byta varje år. Det kallas utveckling. Fortsätter den kommer telefoner snart ha samma hållbarhet som köttfärs.

Den heliga Marknaden fortsätter att outsourca verksamheten till platser på jorden med den sämsta miljölagstiftningen och de lägsta lönerna. Allt till fromma för aktieägarna och de glada konsumenterna som fyndar vidare bland nyss nämnda elektronik med lägre kilopris än nyss nämnda köttfärs. Det riktiga priset betalar bruna människor i skjul.

Klimatet forsätter mullra i kulissen, men vi har svårare att prata om det än sexuella övergrepp. Isen krymper både på Ekoln och i Antarktis. Vikingarännet lägger ned samtidigt som isflaket Larsen C stor som två Gotland lossnar och ger sig i väg på världsseglats. Utsläppen av växthusgaser per svensk och år har legat still på cirka 11 ton sen 1993. Ingen klimatpolitik i sikte inför 2018. Inte på riktigt. Sossarna har framgångsrikt manglat sönder sin regeringspartner för att sen till tröst bjuda på en gottpåse klimatpengar. Då kan miljömongosarna bygga laddstolpar och sortera pappmuggar på sin kant utan att det stör ordningen.  För en riktig klimatpolitik där vi klarar tvågradersmålet behöver vi enligt forskningen riktiga tag. Minska utsläppen minst tio procent per år. Alltså en kontrollerad  ekonomisk nedväxt i klass med Sovjets kollaps fast dubbelt så snabb och frivillig. Sälj in det i valrörelsen ni som kan.

Omöjligt säger ni. Nödvändigt säger jag. Att inte ens försöka ovärdigt.

En dag kommer vi nämligen få nog. Vi kommer att vilja överleva. Under brädhögen #vafanuräckere kommer vi att sluta tvångskonsumera och satsa på gemenskap, kreativitet och grejer som håller i längden. Vi har nämligen inget att frukta, utom oss själva.

Jag citerar en vän i världsförbättrarbranschen:

Det är inte vi mot dom. Det är vi mot oss.

Glad advent.