Unga tjejer idag då? Vilket jäkla förfall. Enligt Wallin är de passiva våp vars kreativitet på sin höjd räcker till att fotografera sina egna kroppar. I Expressen-artikeln kritiserar hon dem för att vara mer fokuserade på yta än på talang och så pass indoktrinerade i sociala-medier-helvetet att de ”på eget bevåg väljer att visa mer röv än röst, mer plutande läppar med kåt blick än det där skapandet med syfte att förändra världen”.

Cissi Wallins hårda dom över gen z-tjejerna är puckad av flera anledningar. Dels för att den är destruktiv. Om hon vill stärka unga kreatörer och få dem att våga/orka/vilja/kunna följa sina drömmar à la superkvinnan 2005 är det sämsta hon kan göra att kalla dessa unga kreatörer för passiva våp. Få saker gör nog en ung tjej mindre motiverad till att satsa på ett konstnärligt projekt än att bli hånad offentligt av en äldre etablerad kvinna.  

Men framför allt är artikeln korkad för att den är felaktig och vittnar om att Wallin verkar ha lämnat samhället och bosatt sig under en sten. Hur ska man annars tolka att hon helt missat alla de böcker, filmer, serier, låtar och konstprojekt som unga kvinnor sprutat ur sig de senaste åren? Det räcker verkligen med att öppna kultursidan som Cissi Wallin själv skriver i för att hitta exempel på detta. Rapport efter rapport, kulturtext efter kulturtext, debutantkatalog efter debutantkatalog talar sitt tydliga språk: det är unga tjejer som dominerar inom den yngre samtida kulturen. 

Kanske har Wallin varit så pass förblindad av Bianca Ingrossos midja att hon missat det rika kulturliv som strömmar runt henne? Har Peg Parneviks kroppsbilder förfört henne till den nivå att hon inte kunnat slita sig från flöd­et och därför försummat samtidskulturen? Rookie mistake. Om det är något jag som ung kvinna lärt mig är det att inte fastna för länge i Instagrams självhatiska grotthål (det finns till och med knappar för att undvika sådant nu för tiden). 

Jag har inget intresse av att följa Wallins oklädsamma skrytfest om vilka geniala kompisar hon hade när hon var ung. Vad jag däremot gärna framhåller är att jag tagit del av ett stort antal smart­a, roliga och drabb­ande kulturupplevelser skapade och genomförda av unga tjejer de senaste åren. Att det samtidigt finns en kroppslig besatthet online som många kapitaliserar på utesluter inte detta. Det är så grundläggande att det känns banalt att skriva, men: alla tjejer gör inte samma sak. Det finns unga kvinnor som lägger upp bilder på sina plutande läppar och tjänar pengar på det. Det finns också unga kvinnor som skapar kultur. Det är inte konstigare än så och det har det egentligen aldrig varit. Även om sociala medier knappast gjort oss mindre ytliga och fåfänga var det inte dessa platt­formar som skapade narcissismen eller kapitaliserandet av den kvinnliga kroppen. 

Wallin skriver i sin artikel att exponeringen av kvinnokroppen online inte går att skylla på patriarkatet och att det är upp till den enskilda kvinnan att sluta vara passiv. Men även detta resonemang haltar eftersom sociala medier i högsta grad är marknadsstyrda. Det är inte särskilt sannolikt att de kvinnor som profilerat sig via sitt utseende skulle behålla sin lukrativa följarskara om de slutade visa upp sig och satsade på politisk aktivism istället. Oavsett vad man tycker om det har framgångsrika influencers blivit framgånsrika via sina rövar och inte sina röster, att det är så medielogiken fungerar säger egent­ligen mer om den allmänna massans attention span och suktande efter hjärndött innehåll än om unga kvinnors ytlighet eller passivitet. 

Den här gubbiga och ignoranta inställningen till en yngre generation är Cissi Wallin inte den första som drabbas av. Sångerskan Pink har bland annat släppt en låt om hur dumma och utseendefixerade tjejer är, där hon bland annat sjunger: ​​”What happened to the dream of a girl president, She’s dancing in the video next to 50 cent”. Det roliga är att låten släpptes 2006, mitt under den tid när Wallin menar att kulturlivet blomstrade av unga ambitiösa kvinnor som sket i hur de såg ut.