Det finns ett mönster, ett annat än det vanliga. Dessa unga kvinnor, vi skulle till och med kunna kalla dem flickor, 16, 17 år mördas inte av pojkvänner eller ex-pojkvänner. Det är en annan sorts mord. Offren är unga kvinnor, lemlästade och våldtagna. Förövarna är knarkhandlare. Det finns förgreningar inom polis och övriga samhällsinstitutioner vilka ofta ger förövarna straffrihet. Fallet Lucia är kvinnorörelsens önskan om ett slut på detta mönster.

Det var en mexikansk akademiker, Julia Monárrez Fragoso, som introducerade termen femicid, kvinnomord. Betydande delar av den latinamerikanske kvinnorörelsen talar nu om territoriella femicid. De försvunna kvinnorna i Cuidad Juarez, Mexiko, är symbolen för denna typ av mord kopplade, men ändå inte, till drogkartellerna. De kvinnor som mördas har inget med själva droghandeln eller med gängen att göra. De är offer för ett brutalt manligt våld i handels-kontext. Roberto Bolaño skildrar det väl i sin roman 2666.

Kvinnorörelsen i Argentina stärktes efter dess kamp för abort. Allianser mellan klasser uppstod, kvinnor ur alla samhällsklasser stod på barrikaderna tillsammans: högerkvinnor och vänsterkvinnor, katolska, frikyrkliga och sekulära kvinnor, queerrörelsen. Alla ville de legalisera något som tog kvinnors liv. Det var fundamentet i retoriken för abort, att de var för liv, inte mot. De var för abort för att stoppa alla dödsfall som årligen skedde när kvinnor i hemlighet försökte göra något som borde vara lagligt och öppet. På den korta tid som abort varit laglig i Argentina har dödssiffrorna gått ner till noll, och den offentliga sektorn sparar pengar på att inte behöva tillhandahålla dyrbar vård till kvinnor som akut kommer in efter misslyckade, illegala aborter. Det är denna stärkta kvinnorörelse som nu stöder de fattiga kvinnor som förlorar sina döttrar i brutala mord.

En av de anklagade för mordet på Lucia är son till en tjänsteman med kopplingar till militärdiktaturen. I filmen 1985, Oscarsnominerad för bästa utländska film, är kvinnornas vittnesmål avgörande för att ställa juntan inför rätta, kvinnan som berättar om hur hon föder i bilen är en vändpunkt. Det är också mödrarna, Madres y Abuelas de Plaza de Mayo, som är avgörande för att kampen mot diktaturen är synlig även under de värsta åren, när ingen annan vågar använda gatan och öppet protestera.

Nu är det 2023, unga kvinnor mördas. Och på gatan står en rörelse och lyssnar på anklagelseakten. de vill att Lucia, och alla andra flickor som mördats efter henne, ska vara de sista. Ni una menos (inte en färre).

Domstolen kan komma att fälla sin dom idag, 8 mars. Vi håller andan.

För övrigt vill jag tipsa alla om att läsa på vad snippa betyder.