Vi hade inga böcker hemma när jag var barn. Det närmsta vi kom var läroböcker från SFI som mina föräldrar fått. Så jag tillbringade en stor del av min tid på Lagersbergskolans bibliotek, i Eskilstuna där vi bodde. Som den lillgamla läslus jag var så gav jag mig på böcker jag antagligen inte riktigt var redo för än.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

I alldeles för tidig ålder läste jag böckerna om Narnia, Oz, Gullivers resor och Trollkarlen från Övärlden. Inte alls sakta, men säkert, betade jag mig igenom de slitna böckerna som prydde bibliotekets hyllor. Jag minns att jag till och med gav Ivanhoe ett försök, innan bibliotekarierna fick börja beställa in fler böcker som passade min ålder.

Mina föräldrar slog ihop sin egen inlärning av det svenska språket med min utbildning. Språket kom till oss tre samtidigt, men eftersom jag fortfarande var ett barn så gick det väldigt mycket fortare för mig. När deras kunskap tog slut hade jag hoppats att skolan skulle ta vid, men det gjorde den inte.

Det var istället biblioteket som gav mig kunskapen jag törstade efter. Där fanns böckerna vi inte hade råd att köpa hem, där fanns språket mina föräldrar inte kunde hjälpa mig med.

Klassbakgrunden påverkar hela våra liv. Om dina föräldrar är akademiker så är det större chans att du själv också läser vidare på högskola eller universitet. Det är inte orimligt att anta att barn som växer upp i hem där man har råd med böcker också läser mer. Jag tror inte heller det är ett område där ny teknik kan väga upp skillnaden. Visst finns det ett enormt antal böcker tillgängliga på nätet, men få använder datorer och surfplattor på det viset. En surfplatta eller dator kan du använda till spel, film och musik. En bok är en bok, det finns inte så mycket mer man kan göra med den förutom att läsa.

Jag vet inte var jag skulle varit om inte biblioteket funnits för mig, om inte bibliotekarierna uppmuntrat min läsning. För det var genom läsningen som jag upptäckte kärleken till skrivandet. Det var genom skrivandet jag kunde jaga mina drömmar och skapa en framtid för mig själv i ett land där min familj inte hade något. Inga kontakter, ingen utbildning och med kroppar fulla av ärr från krig.

Bibliotek kostar pengar att driva och i dessa populistiska tider är det få politiker som vågar ta kampen för dem. De läggs ner eller skärs ned på, av politiker från båda sidorna av det politiska spektrumet. De som drabbas hårdast är inte barnen vars föräldrar har råd med annat än pocketböckerna för 99 kronor de kränger på Pressbyrån. Föräldrarna med bokhyllor fulla av inbundna böcker behöver inte oroa sig. Som alltid när samhällets gemensamma resurser försvinner så är det de fattigaste som får lida.

Enligt bibliotekslagen ska bibliotek finnas tillgängliga för alla, i praktiken ser det annorlunda ut. Utanför storstäderna är det få bibliotek som håller öppet 40 timmar i veckan, nästan hälften av alla folkbibliotek har dessutom öppet mindre än 20 timmar i veckan. Så lite som elva procent av Sveriges folkbibliotek håller öppet på söndagar. Sverige är ett stort och glesbebott land, för ett barn som växer upp utanför storstäderna och särskilt i våra nordligare län kan biblioteksbesöket vara en sällsynt företeelse.

Lika viktigt som biblioteken är personalen som arbetar där. Bibliotekariens uppdrag handlar om mycket mer än att sortera böcker och bemanna lånedisken. De ska kunna leda läsarna till fakta eller verklighetsflykten de söker, de ska bära en enorm mängd kunskap om allt ifrån deckare till dödsstjärnor. Ett rum fullt av böcker kan vara överväldigande att navigera själv, det kan lika gärna väcka som släcka läslusten.

Bibliotek handlar också om mer än böcker. På många orter är biblioteken ofta de enda platserna med kulturella inslag för alla. Jag har sett bibliotek affischera för både samtal med nobelpristagare och punkkafé med lokala band. Vilka andra gemensamma ytor i samhället erbjuder något liknande idag? Dessutom utan att ta betalt från besökarna. Om biblioteken hade presenterats som ett nytt förslag tror jag aldrig att de hade godkänts av våra politiska partier. Därför blir det särskilt viktigt att vi inte låter dem försvinna. För när de väl läggs ner så tvivlar jag på att de någonsin kommer åter.