Som nu senast, när Moderaterna i Stockholm tillsammans med sina stödpartier sålde ut Bromma Sjukhus till Vectura som är ett privat bolag, och det mitt under Coronaepidemin och en sjukvårdskris, en sjukvårdskris som de själva har skapat. Och som grädden på moset råkar det bara vara så att hennes kompis, före detta sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt (M), jobbar för just det nämnda privata bolaget Vectura. 

Slumpen är slumpen och inget vi kan göra åt men den artar sig som så att 2006–2014 så var Filippa Reinfeldt sjukvårdslandstingsråd för Region Stockholm (då Stockholms Läns Landsting). I egenskap av just sjukvårdslandstingsråd råkade Filippa Reinfeldt vara ansvarig för Bromma sjukhus. Hon råkade även vara ansvarig för den rekorddyra upphandlingen av kanske det mest utskällda nya sjukhuset i världen, Nya Karolinska Sjukhuset, där – ta da! – Irene Svenonius make Jan Svenonius bara råkade vara upphandslingschef.

(Att inte någon av dem råkar sitta bakom lås och bom övergår mitt begränsade förstånd, det får journalister och jurister reda ut, det visar bara på en del av detta systems ruttenhet. Ja, det är inte en ren stöld, men det ser ut som och verkar vara ingenting annat än ett lagligt politiskt rån av skattebetalarna.)

Och en liten detalj bara, som stör mig och förstör mig inifrån. 

Varför hade de, med Svenonius i spetsen, dessa privatiseringsivrare och slaktare av allmän svensk sjukvård vita hjälmar på sig under presskonferensen på nya fältsjukhuset i Älvsjö? 

VARFÖR? 

Där stod hon med bister uppsyn och gravallvarligt deklarerade; Det här är en tid där alla måste ta ansvar, alla kan ta ansvar och alla måste hjälpa till, inte bara de som arbetar i vården, utan var och en av oss.

Ingen i hopen av media på plats hade hjälm på huvudet. 

Men tydligen hade någon PR-byrå eller kommunikatör kommit på den lysande idén att denna stund krävde ett sken av ansvarsfullhet och allvar från Svenonius sida. Och inget ger ju mer sken av ansvar och allvar än just bländande vita hjälmar på lite för stora huvuden. 

Detta säger hon samtidigt som hon för bara några månader sen varslat 800 på tre av Stockholms akutsjukhus. 

Enligt Irene Svenonius, ledaren för högermajoriteten i Stockholmsregionen (M, C, L, KD och MP), arbetade det alldeles för många på akutsjukhusen i Stockholm, vilket förvånar då vi samtidigt tydligen hade 600 stängda vårdplatser på grund av personalbrist. 

Så problemet var och är ju att vi har haft för lite personal, inte för mycket som Svenonius låtit påskina … 

Men där stod hon Svenonius i det nya fältsjukhuset i Älvsjö i sin lite för vita hjälm som var lite för liten för hennes huvud och hyllade våra underbetalda och underbemannade hjältar inom vården och påtalade att alla måste ta ansvar. 

Men var och när tog hon sitt ansvar? 

Var det i höstas hon tog ansvar när hon som ytterst ansvarig varslade 800 från våra akutsjukhus? 

Eller tog hon ansvar nyligen när beslutet av försäljningen av Bromma Sjukhus togs av regionfullmäktige den 24 mars mitt under Coronakrisen? 

Så här ligger det till. Hon behöver faktiskt inte ta ansvar. 

Så är det. Tyvärr… 

Men det är mitt och ditt förbannade ansvar att komma ihåg vad hon och högermajoriteten i Stockholm gjorde med oss. När vi behövde sjukhusen som mest, så fanns bara personalen, de anställda, de underbemannade kvar och kämpade ända in i det sista för att rädda liv, för att rädda vardagen och plåstra om och ge lite tröst. 

Medan högermajoriteten stod där med Svenonius i spetsen i sina lite för små vita hjälmar och snackade om ansvar, som en teaterklass med halvbegåvade skådespelare. För snacka kan de och kommer alltid att kunna, dessa privatiseringsivrare och högerideologer, men när det väl gällde så kunde de inte leverera.

Sjukvårdsplatserna är för få, stora delar av personalen varslade, medicinen slut, lagren borteffektiviserade och vi står här utan fungerande apotek, men med en sjukvårdskris och en tröttkörd vårdpersonal som går på knäna. Men vi kunde i alla fall köpa hur mycket toa­papper som helst.