Den brännande frågan slungades mot mig i instagramflödet för några veckor sedan. Ett hököga hade upptäckt att den biträdande stadsepidemiologen Anders Wallensten plötsligt placerat en rosa orkidé bakom sig under hemmaintervjun i kvällsnyheterna - istället för sin tidigare trogna garderobsblomma.

Det kunde knappast vara en slump. Eller?

I parallella chattar påbörjades omedelbart ett grävarbete som omfattade både avancerade freudianska analyser och faktainsamling kring blommornas hemliga språk.

Under våren 2020 har det uppstått en fascinerande besatthet kring både statsepidemiolog Anders Tegnell och biträdande Anders Wallensten. Den myndiga mansduon har kallats allt ifrån ”smittskyddsbaes” (bae som i babe) till ”Corona crew”. Det har pratas om deras personligheter, käklinjer och tillverkats så kallade goododockor (en god variant av voododockor) av dem för att visa uppskattning.

Modemagasinet Café var tidiga med artikeln ”Så snor du stilen av statsepidemiologen och landsfadern Anders Tegnell” med tips om Tegnell-osande tröjor och matchande chinos i signaturfärgen vinröd.

Också Svensk damtidning, som i vanliga fall rapporterar om ”internationella kungligheter, societet och kändisar”, snappade i april upp stadstjänstemännens nyvunna stjärnstatus. Ett stort uppslag vigdes åt Anders Wallenstens liv som ensamstående pappa i kedjehuset i Täby.

Okritisk beundran! Olidligt stark personkult! varnades det snart på ledarplats i dagspress. Och det är förstås inte bra om stjärnögdheten gör oss oförmögna att tänka kritiskt kring statstjänstemännens arbete.

På ett socialt plan kan entusiasmen kring Folkhälsomyndighetens frontfigurer däremot fylla en väldigt positiv funktion. Äntligen något nytt att skvallra - eller över huvud taget prata - om.

Tidigare kunde vi prata om och med kollegor på jobbet, men nu jobbar många av oss hemifrån.

Vi träffar också färre människor på fritiden och får färre personer att prata om. Istället har presskonferensen klockan 14.00 har blivit en lägereld. Hur var Tegnells dagsform på rösten idag? Varför blev Wallensten generad av frågan om dejting i coronatider?

Det behöver knappast påtalas av skvaller har låg status. Men i grunden handlar det där lösa pratet om något så grundläggande som att skapa sammanhållning mellan människor, i alla fall om man ska tro Oxford-professorn Robin Dunbar, en ledande forskare på ämnet.

”Att skvallra är bara att småsnacka med människor för att hålla sig uppdaterat om den sociala värld man lever i. Så skvaller är vad som gör oss mänskliga”, säger han till The Telegraph.

Vissa evolutionsforskare sträcker sig så långt att det var så människan utvecklade det talade språket, för att kunna prata om andra personer i gruppen och vilka som gick att lita på eller ej.

Behovet av skvaller är alltså grundläggande, inte trivialt. Det är så vi bygger sammanhang.

Man kan tycka att svärmeriet har gått för långt när det blir en riksnyhet att Gustav, 32, tatuerar in Anders Tegnells ansikte på sin vänsterarm. Men också intensiteten i känslorna inför Folkhälsomyndighetens poster boys går att förklara med psykologins hjälp.

Det har gjorts många studier av den så kallade exponeringseffekten – hur vi tenderar att bli mer sympatiskt inställda till personer ju mer vi ser dem. Detta gäller förstås även stadsepidemiologerna som varje dag syns i presskonferenser, kvällsnyheter, porträttintervjuer och tidningsartiklar. De blir bekanta, vår uppskattning ökar. Det är vanans psykologi.

Mysteriet med Wallenstens blomma, även kallat #orkidégate, togs bland mina vänner an som vore det ett journalistiskt gräv med guldspade i potten. Efter ett intensivt tankearbete tyckte vi oss ha hittat svaret i en artikel om blommors symbolik från Expressen.

”Orkidén symboliserar kärlek, skönhet, lyx och styrka. Den sänder dessutom ut budskap om exotisk förförelse eller lockelse”.

Äntligen lite goda nyheter! kluckade vi nöjt.

Sedan fortsatte vi att prata på distans om spännande människor vi inte träffat idag. Och det gjorde oss lite mindre ensamma.