Igår hade jag och min teaterhandledare en intressant diskussion på mitt sommarjobb. Vi talade om att det tycks råda någon slags rampfeber kombinerat med en slags kramp i de kreativa delarna när det kommer till lokalbefolkning som känner sig tvingade att visa långväga gäster runt i Lindesberg med omnejd. Vi diskuterade att folk sällan vet vad vi faktiskt har att erbjuda, många verkar känna sig förvirrade. Och frågan är väl, vad har vi att erbjuda?
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Sällan i mitt liv försöker jag lyssna så storörat som när min teaterhandledare diskuterar med mig. Han har en enorm känsla för använda exakt rätt ord i exakt rätt sammanhang vid exakt rätt tillfälle. Den kombinationen gör att jag kan lyssna på honom nästan hur länge som helst. Därför blev jag mer eller mindre chockad över allt det han beskrev som finns att uppleva om vi faktiskt bara förpassar oss, på sin höjd, ett par mil bort ifrån staden Lindesberg. Det var gamla bergsmansgårdar, mysiga kaféer och fina utsikter. Allt sådant där som många av oss i vanliga fall inte ens tänker på, men som när han beskrev det lät som ett riktigt äventyr. Vad kan det då vara som gör att vi i Lindesberg inte riktigt vet vart och vad vi kan visa besökare sevärda platser och föremål? Är det ett mönster som känns igen på andra orter i landet? Säkert, men de är svårfunna just på grund av den anledningen.
Jag tror att för att motverka det här måste lokalbefolkningen bära på någon slags medvetenhet om vad den egna bygden är och, även fast vi inte behöver vara några historiker, kunna skrapa lite på ytan när det kommer till stadens historia och arv. Generellt uppfattar jag Nora som väldigt duktiga på det här. Och utan att generalisera skulle jag säga att jag fått många positiva bemötanden i Nora. Där är man dessutom mycket duktiga på att bevara gamla stadsdelar och hus men samtidigt göra dem attraktiva för turister genom att inhysa restauranger, klassiska glasstånd och småbutiker inom gångavstånd från sevärdheterna. På rak arm känns det som ett genidrag. Noras turism strålar på somrarna och är något många Lindesbergare länge har varit avundsjuka på.
Så jag tror helt enkelt att svaren finns i huvudena på oss som befolkar Lindesberg året om. Vi behöver bli mer nyfikna och intresserade för vad den anrika Bergslagsnaturen med småorter har att erbjuda. Först då tror jag att vi kan känna en form av stolthet och värme när någon frågar vad man kan hitta på under sin vistelse här. Så nästa gång en långväga vän frågar dig vad ni ska hitta på, fråga samtidigt dig själv; vad har jag hittat på själv under mina år här?
