Rasmus Fleischer: Bekvämligheten som Putin älskar

Tidigare denna månad kunde man se videoklipp från Moskva, där polisen stoppade folk på gatan och krävde att få titta i deras telefoner. Det var ett led i försöken att hindra folk från att samlas till protester mot kriget. Poliserna kastade ett öga på meddelandena i telefonen, kanske på vilka grupper man är med i på Telegram. De som vägrade låsa upp telefonen hotades med att bli omhändertagna.

Allt som har hänt i Ryssland kan också hända här. Det finns säkert redan poliser som önskar sig den formella rätten att kunna tvinga folk att visa upp innehållet i en telefon, med eller utan brottsmisstanke. Det finns säkert även politiker, måna att profilera sig på hårdare tag, som är beredda att stifta en sådan lag.

Så låt oss säga att du går på gatan och blir stoppad av uniformerade män som vill kolla i din telefon. Frågan som då återstår är hur den ska låsas upp. Du kanske inte vill uppge lösenordet. Att tvinga fram ett lösenord är i princip omöjligt utan tortyrmetoder. Vi är dock många som har tröttnat på lösenord. Alla moderna telefoner erbjuder därför möjlighet till biometrisk inloggning. Det räcker att sätta sitt pekfinger på fingeravtrycksläsaren, eller låta telefonens kamera läsa av ens ansikte, alternativt iris, för att telefonen ska låsas upp. Det är praktiskt. Inte bara för användaren utan också för angriparen, exempelvis den polisman som vill in och flukta på dina meddelanden. Om du sitter handfängslad i en polisbuss är det en enkel sak för honom att låsa upp din telefon med ditt pekfinger eller ditt ansikte.

Därför var det klokt av de sista oberoende medierna i Ryssland att instruera sina journalister att helt stänga av biometrin på sina telefoner. För vissa kan det vara värt att lägga de där extra sekunderna på att skriva ett lösenord varje inloggning (även om varje sekund som läggs på lösenord i princip är ett fruktansvärt slöseri av mänsklig livstid). Vi andra bör åtminstone lära oss snabbkommandot för att låsa telefonen ordentligt.