Krönika: Befria oss från den nyliberala fångenskapen

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Det är inledning till julevangeliet, i 1917 års översättning, som många fortfarande har i ryggmärgen. Det är en av de allra mest lästa bibeltexterna.

När vi hör den går tankarna till doften av gran, vörtbröd och pepparkaka, eller till barndomens jular eller jularna som aldrig blev – eller kanske till julens budskap om Guds människoblivande i Jesus.

Inte så ofta tänker vi på den historiska bakgrunden.

När vi läser om skattskrivningen handlar det om att Augustus skapade den offentliga sektorn.

Octavianus, som kom att kallas Augustus, var på många sätt lik andra makthavare i sin samtid – och före och efter, i alla tider; maktfullkomlig, stundtals hänsynslös, korrumperad.

Men skapandet av den offentliga sektorn var hans stora insats.

Tack vare den blev det slut på de blodiga inbördeskrigen och en av historiens relativt fredliga perioder inleddes.

Skatterna drevs in med ordning och reda, inte godtyckligt. Staten kunde betala soldaternas lön och pension. Alltså ville soldaterna hellre leva i fred än kriga och plundra.

Det var bristen på underhåll av militären som gjorde att 30-åriga kriget – 1 600 år efter Augustus – aldrig kunde ta slut. Soldaterna försörjde sig av plundring.

Detta pågår just nu i Kongo, i Syrien och lite varstans. 

Den offentliga sektor Augustus skapade var förvisso väldigt liten jämfört med till exempel dagens Sverige. Romarriket var en nattväktarstat. Staten stod för farbara vägar, militärt skydd av gränserna, rättsskipning och våldsmedel att straffa brottslingar. Rättsskipning var det första romarna upprättade i nytillkomna områden.

I ett historiskt perspektiv är det mycket oroande att staten i Sverige förefaller att överge funktioner som många av oss uppfattar som grundläggande.

Det brukar vara högerns sak att ropa på fler poliser. Men i dag kan vi som har hjärtat till vänster känna stor oro över polisens frånvaro på landsbygden. De flesta av oss som bor på landet behöver inte vara rädda för att gå ut, riskerna för brott är trots allt små. Men känslan av polisens frånvaro urholkar samhällskontraktet. Dieselstölderna, till exempel, klaras sällan upp. För småföretagare som har en skogsmaskin, ett grustag eller ett jordbruk är dieselstölderna förödande.

Kommunaliseringen av skolan och avregleringen av järnvägstrafiken är andra områden där staten abdikerat.

Det är inte bara vi som har hjärtat till vänster som upprörs över detta – här borde det gå att skapa en mycket bred folklig opinion.

Det är ju inte enbart sönderfallet i sig – sprickorna i rälsen, bildlika och bokstavliga – som skrämmer. Känslan av otrygghet skapar ilska och letande efter syndabockar.

Och så har vi Postnord, som nu vill att det ska få ta flera dagar för ett brev att nå fram. Företaget blöder.

Men få talar om det vansinniga i att lägga ut posten på ett vinstdrivande företag.

När ska regeringen läggas ut på entreprenad? I Uzbekistan finns de som är beredda att regera för halva lönen...

Eller ska vi befria oss från den nyliberala fångenskapen?

Bärande samhällsfunktioner ska inte drivas som företag.