”Om du sitter i ett rum med tjejer hela dagarna och pladdrar kommer du aldrig bli en man. Du blir kastrerad. Testosteronet i din kropp kommer ut genom passiv aggressivitet och du blir en slusk mot kvinnorna”, säger Bard i en intervju i DN (12/1) och fortsätter med att förklara att en komplett man är ”en man som har kuken mellan benen och kuken i huvudet.”
Vad är det för slags man, undrar journalisten, och här blir det intressant för Bard svarar:
”Han är stabil, lugn och trygg. Han skulle aldrig vara en man som Metoo-tjejerna störs av. Killarna som attackeras av tjejerna i Metoo är killar som inte fungerar med andra män.”
Enligt den definitionen av ”en riktig man” är alltså Bard själv inte ”en riktig man”. Hans upprörda, aggressiva Trump-twittrande har både retat ”metoo-tjejerna” (obs att vi nu är tjejer, inte kvinnor) och tyder på en allt annat än stabil, lugn och trygg man.
Några exempel:
”History is full of women accusing men of sexual assaults that never happened. How did women suddenly become 100% credible in 2017?”
”Guys, don’t flirt with girls. And when they flirt with you, ignore. It should at least keep you safe – until they start lying.”
”Swedish prime minister says #metoo campaign must lead to draconian new laws. #femifascism is hereby an established ideology in Sweden.”
Under 70-talet fanns det en kort period en aktiv mansrörelse som hette Befria Mannen. När man läser deras gamla manifest och protokoll blir det tydligt att det finns få likheter mellan den biologistiska, individualistiska, testosteronstinna mansroll som Bard och company vill revitalisera.
Befria Mannen hade inga problem med feminismens kritik av patriarkatet, tvärtom höll de med om att samma strukturer som förtryckte kvinnor även var skadliga för män. Att mansrollen ställde krav på män som ledde till konkurrens, dominans, förakt för svaghet och svårigheter att uttrycka känslor.
Under rubriken ”Är mannen förtryckt?” problematiserade de sin överordning såhär:
”Är det verkligen riktigt att kalla mannen förtryckt när han har sådana privilegier gentemot kvinnor? Är det inte som att säga att kapitalisten är förtryckt för att han måste exploatera arbetarna? Vi är medvetna om problemen med att säga att mannen är förtryckt. Det vore kanske bättre att säga att mannen är alienerad – medan det är kvinnan som är förtryckt.”
Vi lever i ett samhälle där konsensus kring mänskliga rättigheter och demokrati råder. Åtminstone i teorin. Ingen som vill bli tagen på allvar kan numera hävda sin rätt att våldta, tafsa, trakassera. Istället har man hittat en annan strategi som går ut på att anklaga feminister/kvinnor för att ha gått för långt i sina inbillade rättvisekrav.
Eller som i fallet metoo: i sin kamp för att få leva ett liv fria från våld och övergrepp. Upprördheten kring #metoo handlar från Bard och company främst om att män skulle känna sig anklagade och inte över det faktum att så gott som alla kvinnor tycks ha jävligt trista erfarenheter av såväl trakasserier som övergrepp.
Invändningar som avslöjar ett grumligt syfte dolt bakom en spelad oro.
Eller som maskulinitetsforskaren Lucas Gottzén säger i ovannämnda artikel i DN:
”Att säga att man eftersträvar jämställdhet när man inte vill lyssna på kvinnor är en läpparnas bekännelse. Den här upptagenheten vid jaget, identiteten, det är en supernarcissism som inte ser utöver sin navel.”
