Med tillräckligt mycket självförtroende slår man hela världen med häpnad. En lite ommöblerad version av Socker-Connys ikoniska gamla devis. Seriefiguren, skapad av mästaren Joakim Pirinen, säger egentligen ”med ett schysst järnrör slår man hela världen med häpnad” och i fallet Richard Olsson, norsk-svensk charlatan, fungerar även det.
I nysläppta Dokument inifrån: ”Skamlös” på Svt play får tittaren stifta bekantskap med en synnerligen speciell figur. Här har vi att göra med en narcissist som skulle få ”American Psycho” Patrick Bateman att känna sig otillräcklig. Richard Rønhovde Ringheim (numera Olsson) är en skojare, bedragare, svindlare och våldtäktsman. Under sina knappt 40 år i livet har han hunnit med bravader av häpnadsväckande ”Catch me if you can”-mått. Under sina tonår lyckades han lura den amerikanska krigsmakten till att tro att han var Norges president som egentligen, trots öppet fördömande, stöttade invasionen av Irak. Han har utlöst terrorlarm, fått räddningstjänsten att gå upp i stabsläge på grund av en (påhittad) olycka på en oljeplattform i Nordsjön samt beställt mängder av vitvaror till den ryska ambassaden i Norges namn.
När Olsson kommer till Sverige startar han juristbyrån RiVe som säger sig hjälpa personer som blivit felaktigt uppsagda av sina arbetsgivare. Där facket gått bet ska RiVe ge sina klienter upprättelse. Bara det att de aldrig gör det. Istället fakturerar de feta belopp för att ge det på förhand bestämda beskedet att det tyvärr inte finns något att göra. Kvar lämnas vanliga arbetare med tiotusentals kronor i skuld för rena luftslott.
”Skamlös” visar vikten av starka fackförbund som kan fånga upp sina medlemmar. RiVes framgångar tyder på att så inte är fallet och det är inte så konstigt. Regeringen Reinfeldts avskaffande av avdragsrätten för fackföreningsavgiften 2006 var startskottet för decimeringen av fackföreningsrörelsen i Sverige. I samma veva ålades a-kassorna att bli självförsörjande, vilket ledde till högre avgifter för medlemskap och ett medlemstapp som följd. En rapport från 2019 av Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering visade att medlemstappet ledde till lägre löneutveckling. En tänkbar anledning till detta är att fackets förhandlingsstyrka försvagades. På en sådan spelplan klev RiVe in och ärligt talat sopade mattan med alla inblandade.
Jag önskar att Olsson hade fortsatt med sina vilda lurendrejerier mot diverse stater och myndigheter istället för att ge sig på knegare med allt att förlora. När Svt går igenom hans digra norska brottsregister är det inte utan att man imponeras av hans absoluta fräckhet och ja, skamlöshet. Men medan jag beundrar, så tänker jag på högerpopulister som Italiens Giorgia Meloni, eller den amerikanska Fox-profilen Tucker Carlson. De fördömer i likhet med vänstern rovdriftskapitalism och multinationella storföretag, men deras mål och syfte är ett helt annat än vårt. Lite så är det med Richard Olsson. Även om det är lite kul när han svindlar stora institutioner så är anledningen till att han gör det inte samma som varför jag personligen tycker att det är roligt.
I programmet flashar den välbekanta fabeln om sköldpaddan och skorpionen förbi, där skorpionen inte kan låta bli att sticka sköldpaddan ute till havs, trots att den själv kommer att dö på kuppen. Det är bara dess natur. Precis så är det med Richard Olsson. Hans natur är att vara en narcissistisk sol-och-vårare. Han svarar inte inför någon.
För övrigt: En vanlig kvarterspizza kostar numera 150 kronor där jag bor. Stoppa gentrifieringen.
