Rätt svar: Wild Kids. Ett svenskt tv-program valdes alltså i sin kategori till bäst i världen, på en gala i USA.

”Men vadå, en Emmy?! Till svensk tv?!” säger folk överraskat. ”Wow, hur kan man inte hört talas om det?” Jo det var barn-Emmy-galan. ”Jahaaaaa..!” svarar folk, ”Då fattar jag.” Sagt i en ton som tydligt talar om att ”då var det ju inte på riktigt!”

Kristallen heter Sveriges största tv-pris, och galan sänds i tv. Eller, de viktiga priserna visas i tv. Priset för Bästa barn- och ungdomsprogram (och här buntas allt ihop, strunt samma om det är reality, Lilla Sportspegeln eller påkostat drama) anses vara totalt ointressant för tv-publiken. För det priset delas istället ut tillsammans med pris för ”Bästa dokusåpa” innan tv-sändningen börjar. Av någon annan än ”de riktiga” programledarna.

Att Jordskott ska visas i England har gett upphov till kanske 50 nyhetsartiklar. Bara för att upplysa: svenskt barndrama säljs hela tiden till utlandet. Antal rubriker det skapat: 0.

Nyligen skrev Johanna Lindbäck på sajten Bokhora om hur barn- och ungdomsförfattare totaldominerar topplistan över mest utlånade böcker. Martin Widmark ligger etta. Sajten jämför med hur Jonas Hassen Khemiri, som ju syns och hörs överallt, inte ens är med på topp-200. Barn- och ungdomsböcker går även bäst om man talar om försäljningssiffror.

”Tänk om det här kunde generera i lite mer mediabevakning av barn- och ungdom, eller lite fler reportage och intervjuer med barn- och ungdomsförfattare?” skriver Lindbäck.

Exakt så är det med barn- och ungdomsprogram. Kvaliteten är så oerhört hög och de är föregångare på många sätt, ett exempel är hur man effektivt jobbat med representation och mångfald. Men mediebevakning och uppmärksamhet? Nix.

Men alla älskar ju barnprogram! Det är ju gulligt alltihop. Så fint och så viktigt! Det är bara det att det inte märks någonstans att det är speciellt viktigt.

De som jobbar med barnprogram får sämre betalt än de som jobbar med vuxen-dito. Programmen får lägre budget för samma mängd programtid som för en vuxenserie. Enda gången det blir tidningsskriverier om barnproduktioner är om en föräldramobb moralpanik-rasar över något: snoppsnipp-videor, uppklippning av dockor etc. Det enda barndramat som recenseras är julkalendern.

Det lustiga är att varje gång som sajten TVdags, som jag också skriver för, recenserar barnprogram (händer dock allt för sällan) rusar besökssiffrorna i höjden. Folk vill läsa om barnprogram. Tv-kritiker och journalister, ta åt er.