I fjol drog Malmö FF in bortåt 200 miljoner på sitt deltagande i denna mammonturnering, det blir gissningsvis lika mycket under denna säsong när bokslutet tas. 

Det börjar naturligtvis knorras direkt från alla håll och kanter, vi lever ju i Sverige, avundsjukans högborg. Uttalanden som att Malmö tar död på svensk klubbfotboll, och att vi inte tävlar på lika villkor, står som spön i backen. Det är naturligtvis skitsnack, det är ju när andra svenska föreningar ser vad Malmö lyckats med, två år i rad dessutom, som de kan ta rygg på skånepågarna och hjälpa dem att dra svensk fotboll framåt. Allsvenskan är en liga som ofta får spott och spe, ibland är det befogat, oftast inte. Passionen vi har på de svenska läktarna är numera nästan unik, så unik att engelska supporterföreningar gör studiebesök på till exempel Stockholmsderbyn, står med gapande munnar och undrar hur i helskotta det kan vara sådant drag på läktarna. Det, och Malmös framgångar i Europa, gör att Sverige och svensk fotboll numera är omtalade ute i det stora fotbollseuropa.

Sen kom lottningen till höstens gruppspel.Den numera pensionerade italienaren Paulo Maldini, en av historiens elegantaste försvarsspelare, drog en boll ur urnan, och satte Malmö i samma grupp som Sjachtar Doneskt, självaste Real Madrid OCH Paris SG. Rubrikerna lät inte vänta på sig. Sagan om konungens återkomst. Zlatan Ibrahimovic kommer hem till sitt Malmö och sluter en cirkel, ja jävlar vilket spektakel det kommer att bli! Som Sportbladets Erik Niva uttryckte det: ”Den matchen kommer att synas från rymden!” Jag håller med, det blir en vacker kväll. Det kommer att bli nostalgiska tårar, till och med från den gamle stenhårde Malmöikonen Bosse Larsson. Ingen kommer att vara oberörd den kvällen när den förlorade sonen återvänder, wow!