Du blir glad! Demokrati är fint som snus, smakar ljuvligt som honung! Motsatsen till Nordkorea, Kina och Saudiarabien. Äntligen någon som vågar ta detta starka och slagkraftiga ord i sin mun. Vi firar med kaffe och bulle medan vi begrundar det faktum att vi inte lever i envälde eller hierokrati (präststyre). Vi lever i ett fritt land med fri press, fria människor, fria val! Vad kan gå fel? undrar vi tillsammans, du och jag.

Jag slår mig ner i din finfåtölj och ska till att berätta om livet som lokalpolitiker i en liten kommun nära dig. Nu ska du få valuta för att du röstat vart fjärde år, för att du tagit ditt ansvar och gett mig ditt förtroende! Du ska få den lokalpolitiska sanningen.

”Samhällsmoralen ska växa ur gräsrötterna. Gör den inte det, beror det på, att den gödslats med för mycket skit från ovan.”

(Tage Danielsson)

Det är en riktig långkörare i kommunfullmäktige. Debatten handlar om en ansvarsfråga – är det kommunen eller fastighetsägaren som ska betala för ytterligare en boulebana? Den nuvarande boulebanan är ockuperad av ett gäng pensionärer som inte ville släppa in ett annat gäng pensionärer på banan. Det är hårda ordväxlingar gängen emellan får vi ledamöter veta, en hemsk historia. Många äldre känner sig orättvist behandlade. M och S får skicka fram ersättare eftersom det finns risk för jäv i alla läger. Vilken soppa! Usch, fy!

En ny boulebana måste byggas i rättvisans namn! Man kan inte behandla medborgarna hur som helst.

Du biter på naglarna av spänning och jag är glad att du lyssnar för det var år sedan någon frågade mig om hur det går med demokratin.

Det regnar utanför, vemodet rullar in men debatten fortsätter. SD:s taleskvinna begär ordet. Hon har inte sagt ett ljud om boulebanan. Hennes parti röstar per automatik med M, oavsett vad, det vet alla. Argument biter inte på SD, de vet vad de vill och behöver därför inte säga något. De varken kan eller vill ta debatten om någonting någonsin. Men nu vill hon absolut lätta på trycket.

På skärande danska begär hon att ”de ska vara lite mer tacksamma”. (”De” i det här fallet, är drygt trettio flyktingbarn som placerats i kommunen och som definitivt inte får spela boule). Hon har hört att vissa av dem (invandrarna) åker till hemlandet på sin semester och att det är omoraliskt. Då kan de lika gärna flytta tillbaka.

Hon tackar för ordet.

Hennes partikamrater nickar stöttande. Jag gör en ansats att trycka på ”replik”, men känner mig förlamad. Jag representerar MP, ett parti som svikit sig själv, som byggt de gränser jag ägnat dagar och år att riva, i demokratins namn.

Hon ger mig en uppmuntrande klapp på axeln innan hon slår sig ner på sin plats igen – oemotsagd.

Du gråter förmodligen nu, framförallt om du tror på representativ demokrati, du har ju röstat och allting. Framförallt om du känner igen dig i ditt eget politiska arbete. Luften tar slut, orken tryter. Du kan knappt röra dig. Din bulle är torr. Om du är en av dem som tror att demokratin existerar utan din hjälp gråter du förmodligen floder av ångest över att du inte agerat tidigare. Du har litat på systemet, skrattat åt youtubefilmen Systemkollaps och tänkt att det är lugnt. Egentligen är det bara medierna som hetsar upp allting för att det är nyhetstorka. Så farligt är det inte.

Eller så har du redan förtvivlat hållit krampaktigt om dina vänners vader och bett dem gå med i den politiska kampen för flyktingars rätt till skydd, för jämställdhet och demokrati, men de har fnyst åt dig och sagt att det räcker med att rösta vart fjärde år och de förstår inte att du orkar. Politik är inget för dem. Du snorar i din näsduk och menar att båtten is nådd, men vet att den inte är det.

Du har redan ringt till lokalpressen och fått reda på att de lagt ner lokalredaktionerna i samtliga småkommuner. Om du kan tipsa om stora folkgrupper med svenska villaägare som skriker att flyktingbarnen våldtar deras döttrar – då skickar de någon från centralredaktionen. Du har redan sagt att i demokratins namn måste kommunfullmäktige bevakas!

Du är otrösterlig naturligtvis, för du visste inte att det stod så här illa till och känner dig lurad av att jag gjorde en så pampig entré med ett så fint ord i min mun. Eller så vill du fortsätta leva i tron att det fixar sig. 80 procent röstade ju inte på SD i valet. Var är de nu?

Du ser att även jag är lurad och räcker över kakfatet.

”Jämt det står i pressen krig och nöd på varje rad.

Våld och förtryck det gör mig ledsen

Men kaffe och bullar gör mig glad”

(Tage Danielsson igen)

Jag tänker på min 12-åriga palestinska elev som sa, ”Bara för att jag är svensk medborgare är jag inte en stolt”, medan hon läste veckans skörd av islamofobiska nyheter. Uppgiften var att källkritiskt granska nyhetsflödet = hets mot folkgrupp (muslimer), inför nutidsprovet på samhällslektionen.

Jag är inte heller stolt.

Men demokratin innebär att vem som helst kan bli politiker, både du och jag.