Och jag, jag hade gjort min första Prideparad, åkt fjolljolle med tillhörande konfettiregn, skumbad samt natten till ära min första norrman.

Att komma till Stockholm som ganska nyutsprungen bög mitt under Prideveckan är som en tillvaro i eufori. Man vill liksom ha hela kakan, inte bara den lilla tuggan utan hela biten på en gång. Och Pridebakverket i Stockholm är ju gigantiskt. Det sker saker i vartenda hörn känns det som, och man vill inte missa något.

Jag flyttade ner i maj, det måste ha varit 1998, och hann jobba dryga en och en halv månad innan det var dags för den första semestern. Men jag hade ju en avslutningsshow att göra i Sundsvall innan jag kunde ta riktigt adjö av gamla Sundsvall.

Håret bokades in för helblondering, sarongen i kritvitt syddes och den lilla tajta toppen införskaffades. Min sista spelning på Svenssons, mitt under Gatufesthelgen, skulle avverkas som en livs levande frihetsgudinna! Ni som var med på den tiden kommer ihåg dessa magiska helger som levde upp i galenskapens tecken. Och den sista skulle inte gå obemärkt förbi!

Precis innan min spelning skulle E-type uppträda på stora scenen. Han var min stora Gud när det gällde BPM. Men det var jag nog inte ensam om att tycka. Och jag har ju inte begåvats med en ståtlig manslängd heller. Men problem är till för att lösas. En grön soptunna fick bli min estrad, och där rockade jag loss till hela E-types uppträdande utan att ramla ner! Jag rockade visst så fett att till och med trummisen kände igen mig när jag seglade förbi dem på G2 den natten.

Så kom då Stockholm Pride, min första. Håret var fortfarande helblonderat, dock med en liten men synlig utväxt. Paraden avverkades, även Tantolundens inhägnade och dammiga grusplätt. Något vidare avtryck i gayvärlden gjorde jag nog inte då. Men så kom söndagen, jag skulle besöka fjolljollen Patricia för första gången.

I tajta jeans och en lika tajt jeansjacka och med håret på språng gjorde jag entré ombord. Skepp ohoj, nu skulle det spanas på läckra pojkar i skumbad. Men innan skummet pumpades ut på dansgolvet sköt de ut en massa glittrande konfetti över oss danspilska pojkar.

Vid mycket dans kommer oftast en stor tyngande törst, och det vet ju alla som gått på danslokal att en bar kommer att uppsökas under kvällen. Och där stod han. Lika törstig som jag. Och mera manlig än jag. En liten aning till skäggstubb och pladask sa det för mig.

Något skumbad blev det inte för oss, vi höll oss mest på däck i sommarnattens värme. Och kysstes. Som jag aldrig blivit kysst förut. Och när jollen stängde promenerade vi sakta mot Strand Hotel, där han bott under veckan som gått. Innan vi gick till rummet satte vi oss i soluppgången och dinglade med benen över kajkanten för en sista cigg.

Klockan var nog lunchtid när mobilen ringde och Fredrik uppmanade mig att infinna mig på Freden för att städa. ”Ja ja, jag kommer, jag är inte så långt ifrån. Jag har sovit på Strand!”

I den lilla tajta outfiten och med håret fortfarande glittrande av konfetti, klev jag över personalingångens tröskel. Där mötte jag Fredrik, som med granskande blick och irritation i rösten förmedlade: ”Du vet väl att du jobbar med service!”

I år har jag gjort fem Prideevents här i norr. Åre, Hudik, Sundsvall, Ånge och nu senast Stockholm med en egen Allatårar-lastbil i paraden. Allt för att visa att med stolthet kommer man längre.

Men det häftigaste är nog ändå att mitt Allatårar-ekipage vann den fantastiska utmärkelsen Bästa Prideekipage 2015 – publikens val. Det är ett sådant erkännande för mig och det jobb jag lagt ner för att, så gott jag kan, öppna upp livet för dem som lever med HIV i dag. Att våga leva livet.

Och jag har kysst min andra norrman!