I somras märkte jag det plötsligt. Marken som tidigare varit lite av ett gungfly med dålig växtlighet hade äntligen stabiliserat sig. Den trista veketågen, som endast haren småknaprar på när vintern är som hårdast, hade börjat trängas undan. Området som jag tidigare dömt ut som hopplöst har blivit fint. Det har tagit sju år för våra fem kor att beta, trampa och gödsla fram den här marken. Alla timmars slyröjning, risdragning och eldning som vi tvåbenta har ägnat oss åt har heller inte varit förgäves.

Att förstöra mark kan ske i en handvändning. Att återställa den tar lång tid. Men det är en sällsam tillfredsställelse att följa utvecklingen när den går åt rätt håll.

I veckans reportage möter vi Anna Sundberg och hennes killingar som bedriver naturvård i naturreservat i Huddinge. Hon berättar om samma lycka när hon ser hur getternas betande gör markerna allt vackrare och ger plats för allt mer levande.

Välkommen till veckans tidning!