Precis som i Paris i november har de flesta enats om att syftet bakom dådet varit att sprida skräck och panik, och med det har IS antagligen lyckats utmärkt. För varje självmordsbombning blir Europa lite mindre likt sitt forna jag.
Självmordsbombningar och dödliga attacker från IS sker ofta i Syrien och Irak, men leder sällan till långvariga rubriker i vår del av världen. Jo men där borta har de ju krig! I sådana dör det tyvärr människor, resonerar en och annan. Dessutom har det dykt upp så många tragedier i den syriska konflikten att det för länge sedan slutade vara hett stoff i västerländsk press.
Utan att alla fortfarande verkar ha förstått det, är vi i Europa i dag en del av precis samma krig. På samma sätt som vi är en del av den syriska flyktingkrisen. Flera väststater som ingår i den USA-ledda koalitionen flygbombar IS-områden sedan augusti 2014. Vad händer då på marken, där bomberna slår ner? Det är det inte många som skriver något om, eftersom mycket få korrespondenter skickas in till Syrien. Många lyssnar dessutom för mycket på våra makthavare, som endast talar om krigsframgångar och ytterst sällan om strukturell förstörelse eller döda civila, som skulle kunna leda till hämndbegär.
Jag har rest i Syrien och sett många exempel på vad flygbomberna åstadkommer, och hur även oskyldiga civila drabbas. Och det här har pågått ett tag. Frankrike hade bombat IS och även deras huvudstad Raqqa under ett helt år när Parisattentatet inträffade i november. Men det var först när IS slog tillbaka mot Frankrikes egen huvudstad som president Hollande förklarade krig.
Attentatet i Bryssel var inte något dåd mot vårt ”öppna samhälle” eller mot vår demokrati, som politiker tyckt om att säga.
Här kommer ett kontroversiellt faktum: IS halshögg inte några västerlänningar och begick i princip inte attentat på europeisk mark innan västvärlden började bomba dem. Den 19 augusti 2014 laddade jihadisterna upp Youtubefilmen ”Ett meddelande till Amerika” där de skar huvudet av sin första västfånge, den amerikanska journalisten James Foley. Några dagar innan hade IS också skickat ett mejl till Foleys familj, riktat till USA:
”Vi lämnade er ifred efter er förlust i Irak. Vi ingrep inte mot ert land eller attackerade era invånare trots vår förmåga att göra så. Ni skonar inte våra svaga, äldre, kvinnor och barn så vi tänker inte skona era! Ni och era invånare ska betala priset för era bombningar!”
Hela den USA-ledda koalitionen ligger i krig mot IS, vår tids största, mäktigaste och rikaste jihadiströrelse som bildat en egen stat. När kalifatet attackeras så slår deras europeiska nätverk tillbaka.
Ingenting av det här ursäktar IS och deras agerande. De är brottslingar och massmördare som skjutit och halshuggit flera personer jag träffat. De måste krossas.
Men vi måste förstå att när vi attackerade dem så hamnade vi i krig, och krig drabbar sällan bara ena sidan. Bryssel ser ännu inte ut att ha lett till denna insikt, utan Europa har generellt reagerat med chock, solidaritet och patriotism.
Ett attentat kan därför också drabba Sverige. Hundratals rekryter har åkt härifrån till IS, och vi har från första stund ingått i koalitionen mot kalifatet. Ska vi tro ryktena finns det även planer att sälja laserstyrda bomber till Frankrikes luftkrig mot IS, vilket gör oss till en fullständigt ”legitim” måltavla.
Spikbomberna som användes i Bryssel orsakar maximal skada med enkla medel. Det var en sådan en kemiteknikstudent smällde av vid en självmordsbombning i ett köpcentrum i Vanda, Finland, 2002. Då dödades sju och skadades hundra. Men han var vit och finländsk och har inte betraktats som terrorist.
Låt oss stålsätta oss själva och inte drabbas av panik. Men låt oss också begripa att Europa ligger i krig, med några av dess blodiga konsekvenser.
