Krönika: Att inte bli trodd äter upp själen

”I dag hörde jag min mamma säga att hon inte kan förstå att flyktingar som flytt sina hemländer väljer att ta sina egna liv när de väl är framme i Sverige. Tänker på en av mina ungdomar som berättade för mig att han hade försökt begå självmord ett par gånger i sitt liv. Vi kan kalla honom Hamid.

Hamid var bara 14 år när han blev övertalad av sin bästa vän att fly till Europa. De tog sig från Afghanistan till Iran och sedan till Turkiet. Därifrån ringde han sin pappa och berättade att han tänkte fly till Europa och att han behövde pengar. Hans pappa sålde nästan allt de ägde och lyckades få fram några tusen dollar och skickade dem till honom. 

De tog sig vidare till Grekland och där valde de att lifta med en lastbilschaufför. De blev inträngda i ett litet mörkt hörn inne i lastbilen och jag såg hur Hamids ögon fylldes med tårar när han berättade: ”I över 30 timmar inget vatten, ingen mat och ingen toalett. Vi kunde inte ens röra på oss.” Han betonar orden ingen toalett. 

Jag känner klumpen i halsen nu när jag skriver följande rader: Hamids vän dör där i lastbilen. Hamid sitter där bredvid honom och vet ingenting. Han berättar om hur kall hans kompis var och hans desperata försök till att värma honom. Väl framme så är han i Italien och hans vän blir begraven där för att det kostar för mycket att frakta kroppen tillbaka till Afghanistan. 

Nu står Hamid där helt ensam i ett främmande land, en resa som han blev övertalad att göra med sin vän som nu har gått bort. Hamid bestämmer sig för att fortsätta sin resa till Sverige trots allt.

Varför vill man ta sitt liv i friheten? Det som driver människor genom hela den här resan är hoppet om ett bättre liv i Europa. Men när man kommer till Migrationsverket så får man sin livsberättelse ifrågasatt och dras i stället in i en långdragen process. 

Under den här tiden står ens liv på paus, allt man tänker på är det man har gått igenom för att ta sig hit. Och vad händer när ens asylansökan nekas för att någon som stämplat papper inte anser att ens berättelse är sann? Vad gör man när hoppet, det sista och enda som drivit en fram, rycks ifrån en?

Politikernas förslag, som till exempel Folkpartiets om att tvinga in asylsökande i arbete eller Kristdemokraternas om hur kostnaderna för flyktingmottagandet bör sänkas, blir ännu fler tyngder på dessa människor som hoppades på en fristad.

När jag berättade denna historia för min mamma så började hon inse att det finns mer bakom dessa självmord. Det här är saker som dessa individer måste bära med sig varje dag, och om man inte får prata ut om dessa händelser så äter det upp ens själ inifrån. Vi kommer aldrig kunna förstå vad de har gått igenom, men det vi kan göra är att alla hjälpa till.”

Texten är en kortad version av ett inlägg på sidan Botkyrkas Röster, läs texten i sin helhet på 
botkyrkasroster.se/att-ta-sitt-liv-i-friheten