BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Sällan har jag blivit så glad över en listplacering som denna. Men så gick åren och jag tvingades konstatera att även denna popularitet gick upp och ner. Jag rannsakade mig själv och försökte förstå vad jag gjort för fel. Hade jag visat min entusiasm för öppet? Inte spelat tillräckligt svårfångad? Antagligen, det är ett misstag jag ofta begår i kärleksrelationer.
Men så plötsligt från ingenstans (eller jo, efter en krönika där jag bland annat nämnde Leif GW) började det återigen droppa in mejl med kreativa pseduonymer som ”Storkuken” och ”Runkbullen”. Den här gången tänkte jag inte göra samma misstag som sist. Men först behövde jag analysera vartenda ord för att förstå vem människan bakom egentligen var. Eftersom allt var inlindat i dejtingtermer obegripliga för alla som liksom jag inte sysslat med Tinder och andra dejtingappar, krävdes det stor koncentration.
”hej ditt rynkiga mähä!
tänkte bara påtala att ditt ansikte är fult och fullt med rynkor! haahha, din speniga miss-foster! :P
du föddes med kromosomfel! thi-hio!
med inte vänliga frälsningar,
runkbulle”
Här hade vi helt klart att göra med en snubbe som ville visa upp sin humor. Visserligen tydde hans val av pseudonym på att han hade en längtan tillbaka till mammas bullar. Å andra sidan är jag inte den som är oäven och svårflörtad: gillade han bullar kunde jag för all del ställa upp på att baka en plåt eller två.
Hans ”thi-hio” kunde eventuellt tolkas som rojalistiskt, en anspelning på prinsessan Madeleines förlovningsfilm där hon nyförälskat utbrast ”tihi” i slutet. Men jag insåg att denna tolkning antagligen bara hade att göra med min längtan. Inte ville runkbulle förlova sig med mig redan? Utan att vi ens hade träffats? Nej, hold your horses Maria Sveland!
Hans rader om rynkor och utseende var uppenbart formulerade för att visa att han inte brydde sig om mitt yttre utan snarare förälskat sig i mitt inre, det vill säga mina krönikor och böcker. Det bådade gott och kunde även tolkas som att han gjort en feministisk maktanalys där han, liksom jag, ville göra uppror mot den förtryckande, tidskrävande skönhetshetsen.
Jag formulerade ett svar redan samma kväll men tvingade mig själv att vänta en dag med att skicka det för att inte avslöja mitt intresse.
”Hej Runkbulle!
Du verkar vara en fantastisk människa! Så bra på att uttrycka dig, vokabulären, allt.
Må så fint och ta hand om dig!
Kram”
Det gick några dagar när jag svävade i ovisshet. Hade jag sabbat allt nu? Borde jag ha verkat mer upptagen? Jag hade just börjat fundera på att lägga upp en profil på Tinder när Runkbullen äntligen svarade.
”Jag har några frågor till dig Maongo Svettland.
Är du beredd att ställa upp på intervju?
Eller är du feg och ful som alla andra feminister.
Käften på dig om du inte vill ha spö.
Här kommer frågorna ditt missfoster,
Är du för eller emot Islam (ja/nej)
Om ja, är du för våldtäkt och pedifili?
Om nej, varför står du upp för våldtäktsmän?
Varför är du emot yttrandefrihet?
Är du rädd för islam?
Inser du att visa är beredda att döda såna som dig för att stå upp för yttrandefriheten. Tex. Breivik, etc.
Vill du gå runt i slöja och inte köra bil? Varför står du upp för kvinnoförtryck?
Längtar du efter döden?
Svara ärligt och var inte rädd, vet att ni feminister är fega små kräk.
Du kommer antagligen inte svara för du är en fjolla, det här är en copy paste text.”
Nu var jag mer intresserad än någonsin. ”Maongo Svettland” – jag log för mig själv eftersom bara den som är förälskad hittar på smeknamn till sin älskade. Det var tydligt att han ville träffas, även om han här lindat in en direkt fråga i ”Är du beredd att ställa upp på intervju?”
Hans plötsliga utrop ”Käften på dig om du inte vill ha spö” var intressant. Här fick jag fundera länge innan jag förstod att ”käften” såklart syftade på ansiktet och ”spö” kunde tolkas som massage. Runkbulle ville ge mig ansiktsmassage! Jag blev så upphetsad av tanken att jag var tvungen att avbryta min avkodning och ta en långpromenad för att lugna ner mig.
Sedan följde några rader där han återigen ville visa upp att han var en skämtsam kille med humor och jag tänkte på hur många gånger jag svarat ”humor” som en av de egenskaper jag finner allra mest attraktivt hos människor. Som den ambitiösa människa Runkbulle uppenbarligen var hade han såklart gjort en grundlig research av mig innan han tog kontakt.
Hans stavfel (”pedifili”) kunde antingen tolkas som en humoristisk blinkning eller som ännu en koppling till kungahusets dyslexi. Svårt att avgöra, jag fick helt enkelt vänta och fråga honom när vi möttes irl.
Den sista raden ”Du kommer antagligen inte svara för du är en fjolla, det här är en copy paste text” avslöjade att han brottades med att dölja sin längtan och iver lika mycket som jag, rädslan fick honom att ta ut besvikelsen i förskott. Gullis!
”Hej bästa runkbulle!
Vilka superintressanta frågor! Jag svarar gärna på dem! Låt oss ses över en kopp kaffe så kan vi prata om allt annat också. Jag kan i princip när som helst så meddela plats och tid så styr vi upp ett möte!
Allt gott”
Nu har det gått sju dagar utan att Runkbulle svarat. Jag har återigen rannsakat mina formuleringar för att förstå vad som gick fel. Eventuellt var ”Vilka superintressanta frågor!” lite överentusiastiskt. Antagligen. Dejting och förälskelse är en djungel. Jag fattar ingenting.
