Så löd en av kommentarerna i sociala medier förra veckan när Dagens ETC publicerade den första delen i Kärleksmötet – en sommarserie där jag intervjuar kulturskapare om kärlek och relationer.
Little Jinder – artisten med absolut gehör för krossade hjärtan, Jonna Bornemark – den bdsm-experimenterande filosofen, Boris Jelic – HBTQ- rapparen och Bengt Ohlson – författaren som förra året blev tillsammans med sin ideologiska motpart Åsa Linderborg. Det är de första namnen som kommer att vara med.
I personliga samtal ställer serien frågor som: Vilka egenskaper skapar flest relationskonflikter? Vad önskar du att du hade vetat om kärlek och relationer när du var 20 år?
Men vi pratar också om mer existentiella teman: Varför är det så svårt att hitta någon bra att bli ihop med? Hur får man en relation att hålla? Går det att ändra vad man begär i kärlek?
Håll käften om detta, tyckte alltså den sura kommentatorn. Kanske menade hon att tidningen skulle ägna sig enbart åt nyheter.
Politik är livsviktigt. Det är därför Dagens ETC har sitt hjärta där. Vi skriver om hur avgörande skogen är för att begränsa Sveriges klimatpåverkan och varför vi inte kan låta industrin förvandla den till kalhyggen och trädplantage. Vi skriver om KD-toppen som har kallat abort för ”avlivning”. Vi gör också ambitiösa granskningar av de privata skolkoncernernas utsugning och av de rika Täbybor som ockuperar allmänt ägda stränder för att bygga privata helikopterplattor.
Men bland all denna viktiga journalistik behöver också människan som social varelse få plats. Filosofen Jonna Bornemark sätter ord på det i sin kommande del av Kärleksmötet:
”Om man bara är hjärna så blir man väldigt haltande som människa.”
Själv kombinerar Jonna Bornemark sitt intellektuella arbete som professor med ett stort intresse för sinnlighet. ”Sex är min hobby” säger hon i intervjun som publiceras nästa vecka, ett samtal där hon både intelligent och öppenhjärtigt berättar om vad hon kommit fram till genom sina experiment med bdsm. Hur menar att det gör sex till en 100 procent annorlunda erfarenhet.
Jonna Bornemark visar att personen som skrev till mig hade fel. Det är inte ”alltid samma”, när offentliga personer pratar om relationer. Inte om man intervjuar människor med intressanta erfarenheter och ställer bra frågor. Då blir det inte ointressant kladd.
Den världskända belgisk-amerikanska psykoterapeuten Esther Perels är expert på det här. I hennes podcast ”Where should we begin?” hör jag en amerikansk man sätta nya ord på sin skilsmässa, kring den stagnerade relation som ledde fram till beslutet:
”Jag kom till en plats där jag hade offrat vad jag önskade, för vad jag trodde att jag borde göra och vad jag trodde förväntades av mig.”
Det är en storartat enkel insikt som pekar på frågor som många av oss skulle behöva ställa oss:
Vad går förlorat när vi låter vårt duktigt piskade överjag leda oss genom kärlekslivet?
Går det att göra på andra sätt?
I romanen ”Detransition, baby” av Torrey Peters läser jag om transkvinnan Reece som inte kan sluta drömma om att få till den sorts sex hon för länge sedan gett upp hoppet om. Att äntligen vara närvarande med en annan person, utan att vilja byta ut varken sig själv eller den andre.
Reeces upplevelse är en berättelse om att vara trans, men den påminner ändå om vad Little Jinder sa om relationer i Kärleksmötets första del.
”Att stå ut med sig själv och samtidigt vara med en annan person, det har typ inte gått.”
Hur lever man om man tycker att kärlek och relationer är ointressant gegg? Om ens strategi är att hålla käft om det som är underbart och svårt?
Förlåt mig, men det låter som ett sinnesjukt fattigt liv.
