KNUUUUUULLLLLLLLAAAAAAAAA! Dottern som sover i spjälsängen skruvar på sig. Manskratt runt omkring på gatan. MEN VAD FAN KOM IGEN NU HENKE, om du ska hålla på så där så hinner ju krogen stänga. Jag hör dem avlägsna sig, typ släpandes en Henke som fortfarande fortsätter skrika om samlag. Ett Knullaaaaa klingar ut och de har lämnat kvarteret. Dotterns ansikte slappnar av.

Fredags- och lördagsnätter förvandlas världen utanför mitt sovrum. Brunstiga män skriker så det dånar mellan husen. När jag ligger där är det lätt att tro att världen har förändrats. Att gatorna är fulla av neandertalsliknande troll som liksom tumlar omkring och faller över husen så att deras jättelika trollgap dras, som sugkoppar, rakt mot sovrumsfönstret. 

Den här natten blir jag inte bara vansinnig. Jag kommer att tänka på det som min mamma kallar efterfrågekomptens. Det vill säga förmågan att uttrycka det man önskar och vill, på ett sätt som gör att andra vill lyssna och svara. Milt uttryckt tycks Henke sakna den förmågan. 

Jag bestämmer mig för att ändå försöka förstå den information Henke uttrycker. Henke sa knulla. Han sa inte att han ville knulla. Han frågade inte om någon annan ville göra det med honom. Eller fanns det ett dolt frågetecken efter Henkes utrop? Kommer han att försöka sig på det som en fråga till någon tjej på krogen? 

Jag kommer att tänka på en dokumentär jag såg som handlade om ett dagis. Där hade förskolepersonalen placerat ut kameror för att dokumentera om de behandlade killar och tjejer olika. Kameran fångade mellisstunden. Och följande upptäcktes: Medan tjejerna, mycket kompetent, frågade sina bordsgrannar om de kunde vara så snälla att skicka dem smöret, valde killarna i stället följande sätt att uttrycka sig: 

– Öh, smör!  

Inget smör kommer och en upprepning av samma utrop upprepas. ÖH SMÖÖÖR! Inte heller den här gången ger det resultatet att smöret skickas. En av pojkarna tänker efter och beordrar SKICKA SMÖR! Till sist förbarmar sig en dagistjej och skickar pojken smöret. 

En stund senare kommer nästa LEVERPASTEJ! Och så där fortsätter det. Killarnas brist på efterfrågekompetens gör att tjejerna måste hjälpa killarna. Och tjejerna uppmuntras att göra det av personalen, de är snälla som hjälper till, riktigt duktiga flickor. Trots att killarna är problemet. Kameran fångar detta och förskolepersonalen fångar sedan upp det och ger killarna ett språk, och tjejerna ett break från att passa upp på gapande killar. Bra. 

Henke däremot, han filmades nog aldrig och fick därför ingen efterfrågekompetens. Stackars Henke, tänker jag inte. Jag vill bara sova av en trötthet som inte beror på den sena timmen. Kommer Henke att få ligga i kväll? Nä, jag tror inte det. Tyvärr kommer han nog att fortsätta genomborra staden med sina önskningar. En blind basstämma rakt ut i den annars så tysta natten.