BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
I dag gör Migrationsverket vad de kan med asylsökande. Men trots det upplever jag som nära anhörig till en asylsökande ett snårigt regelsystem där den ena inte förstår vad den andre gör.
Många, eller rättare sagt de flesta, som söker frist här lever i en mycket stressig situation som skulle ta knäcken på vilken invand svensk som helst, sanna mina ord! Stressen och ovissheten minskas inte under processen, tvärtom, folk blir mer och mer uppgivna och slängda hit och dit. Är folk som ansöker inte skadade blir de det här efter några år i asyl.
Ta vårt fall som ett exempel. Hon hade varit i Sverige endast ett par månader då vi råkade träffa varandra. Det blev så bra att vi nu är ett par. Hon har arbetstränat på Myrorna, hon har gått på svenskundervisning flera kvällar i veckan och i dag fått en deltidstjänst med stort ansvar. I dag – efter två år –kan hon svenska så pass bra att hon tar sig fram överallt.
Jag har nu för tredje gången sökt hindersprövning för giftermål. Men se det går inte för hon är asylsökande. Varje gång jag sökt har Skatteverket krävt hennes pass. Men det lämnar inte Migrationsverket ut. Dessutom så krävde Skatteverket redan första gången ett civilståndsintyg från det senaste landet hon bodde i. Det fixade vi via hennes ambassad. Det var jättetrassligt och det behövdes upp till tio olika guldstämplade intyg på vem jag var och på hennes pass plus kopior på annat språk. Vi skickade ned dem till en advokat i hennes land som ville ha tusentals svenska kronor för att bara ta emot papperen. Det tog ”bara” två månader.
Summa summarum kostade alla guldstämplar och översättningsintyg många tusenlappar. Nu har dessa papper blivit för gamla för Skatteverket (fyra månader) vilket inte hinns vid kort varsel på överklagan och komplettering. Så nu krävs nya papper från hennes hemland. Det var det sista beskedet jag fick från verket den7 april. Den 21 april senast skulle Skatteverket ha in dessa papper igen. Hahaha, detta är så sinnessjukt att klockorna stannar och jag med!
Orkar inte på ett par veckor samla in samma papper igen och dessutom betala massa. Tiden räcker hur som inte till. Tack vare vänner som har hjälpt oss ekonomiskt med det här så har det funkat, men nu är måttet rågat.
Ingenting har hjälpt ärendet att bli positivt så hon fick ett utvisningsbeslut på sig. Vi har nu överklagat samt avsagt oss den gratis givna skoladvokaten och hittat en ny advokat. Han ville endast ha en symbolisk summa på 10 000 pix för att hjälpa till med alla papper. Det var faktiskt billigt så mycket papper och intyg han har samlat ihop. I vanliga fall skulle det kostat fyra gånger mer.
Ni ser, det kostar att överklaga och brottas med byråkratin. Jag som är född här klarar heller inte av att förstå alla regler och paragrafer så vi har en vän som är mer insatt än oss som hjälper oss.
Trots denna psykiska tortyr som jag upplever, denna väntan och väntan, så är min kära partner överlycklig över Sverige och säger det ofta, ja nästan varje dag. Hon tycker vi är så bra på att bygga hus och vägar, hålla rent och att de är så snälla människor, svenskarna.
Det är för mig obegripligt hur hon kan vara så lugn och så glad i harmoni. Själv är jag helt knäckt sedan månader tillbaka. Kan inte sova, äta ordentligt och har tappat nerverna på vägen. Har blivit folkskygg och tappat livstron, bara hennes styrka håller liv i mig.
Det hjälper föga i maskineriet att asylsökande kommit till Sverige, lärt sig språket, träffat svensk partner och verkligen kämpar att bli svensk. Som i vårt fall.
