För tio år sedan korsades mina och Julian Assanges vägar på World Social Forum i Nairobi. Han var där med det inte ens halvår gamla Wikileaks. Jag besökte deras informationsbord flera gånger och blev till och med tillfrågad om jag ville ansluta mig som utvecklare. Wikileaks var visserligen spännande, men jag avfärdade det som enormt stolligt och naivt. Att jag fick fel är en underdrift.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Tre år senare är Wikileaks en enorm framgång och Assange är världskänd. I vissa kretsar har han uppnått närmast en ikonstatus, någon som kan förändra världsordningen. Efter ett Sverigebesök 2010 anmäls Assange för våldtäkt och ofredande. Häktad i sin frånvaro söker Assange skydd på Ecuadors ambassad i London och rättsprocessen fastnar i ett sju år långt dödläge.
Konspirationsteorierna låter sig inte vänta. Det är allt från påståenden att kvinnorna som anmält Assange i själva verket är CIA-agenter till att rättsprocessen är fabricerad för att komma åt Assange och överlämna honom till USA. Assanges roll är så framträdande och hans fiender så mäktiga att hans beundrare inte kan föreställa sig att det skulle kunna vara så enkelt att han är skyldig. De målsägande kvinnorna förföljs, hotas och får tidvis leva under skydd. Det är knappast unikt att män görs oåtkomliga, men denna gång ser jag även vänner som tar Assange i försvar. Vänner som ofta är uttalade feminister.
Den kvinna som anmäler sexualbrott kan räkna med att stå till svars för sådant som hur hon varit klädd och hur hennes sexvanor ser ut. Om inte i rättsprocessen så i alla fall utanför. För många ”tvivelaktiga” detaljer gör att hon ifrågasätts, skuldbeläggs eller i praktiken görs omöjlig att våldta. På motsvarande sätt kan män göras till otänkbara förövare. Assange har för mäktiga fiender, för mycket att förlora och är för smart för att riskera allt med sexualbrott. Andra män friskrivs genom att vara för snygga för att behöva våldta någon. De är för snälla, väletablerade, framgångsrika, meriterade eller bra på att flörta. Eller som i fallet med familjefadern Hagamannen, för ”normala”.
Nu när Assange av allt att döma går fri utan att det varit möjligt att slå fast hans skuld eller oskuld så vill jag lyfta en av de mest kontroversiella feministiska deviserna, att alla män är potentiella våldtäktsmän. Det betyder inte att män är vandrade bomber, utan att vi helt enkelt inte kan veta vem som är kapabel att våldta. Vi har inte råd att ge någon frikort, inte ens våra hjältar och förebilder.
Detta är något som också män måste ta till sig av för att inte vara en bromskloss i kampen mot sexuellt våld. Det ska vara möjligt att polisanmäla en man som Assange utan att ifrågasättas, riskera hot och förföljelse.
Det finns ingen motsättning i att å ena sidan hävda att alla män är potentiella våldtäktsmän, och å andra sidan bestämma sig för att själv inte vara det. Det innebär att försäkra sig om att samtycke finns i alla sexuella situationer. Du får inget frikort att visa upp, ej heller någon garanti mot att begå misstag men möjlighet till bättre relationer och potential att vara en kraft mot sexuellt våld. Den som höjer vissa män över att vara möjliga våldtäktsmän gör det motsatta.
