BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Ensam framför chefen drar chefen sitt trumfkort om illojalitet och samarbetsproblem. För ingen annan har ju klagat. Du uppmanas söka ett annat jobb eftersom det är du som inte trivs. Det sprider en lydnadskultur där den som opponerar sig hamnar i onåd. Men, det är ju inte som att vi bor i Nordkorea.
Alltmer av vår tid läggs på hur vi skulle se ut i det där köket eller i den där tröjan – eller kanske med en hund. Eller om vi kan stoppa ner våra knöliga fötter i sandaler. Det får mig att tänka på sagan om Askungen och hur hennes elaka styvsystrar i en äldre version av sagan helt sonika högg bort lite av sina fötter – för att passa in i de där eleganta glasskorna.
I framtiden kanske vi får se bemanningsföretag erbjuda vikarier i likadana kläder, som jobbar likadant och svarar exakt samma sak på enkäterna. Handplockade människor där personligheten skalats av så de passar in i de olika teamen. Eller kanske finns det redan en sådan service?
Ska vi skylla på gymmen, galleriorna eller kanske på sociala medier? Sociala medier som från början skulle föra oss närmare varandra verkar mer slita oss isär. Vi nischar in oss med människor som påminner om oss själva, med folk som inte säger emot. Passar vi inte in i den ena gruppen kan vi i stället gå över till den andra. Föräldrar förser sina barn med de här likriktningsinstrumenten i allt yngre åldrar.
Det växer fram en känsla av att vi bara är accessoarer i våra egna liv, längs en imaginär tidslinje. Vi ser inte längre hur vi står där och hugger oss själva i foten för att passa in. Det är inte vi som är prinsessan – vi är de elaka styvsystrarna. Inget gott kan komma ur det här självskadebeteendet.
När Nya Karolinska skulle rekrytera totalt 650 nya chefer köpte de in ett kombinerat intelligens- och personlighetstest som skulle sålla bort chefer som visade sig alltför vänliga. Det blir ju inte lättare för oss andra att trivas på jobbet när den här sortens människor ges makt över oss.
Antalet långtidssjukskrivna för psykisk ohälsa ökar på arbetsplatserna och mest ökar det bland ungdomar. ”Besvärliga” människor går antingen in i den beryktade väggen och blir långtidssjukskrivna eller så säger de helt enkelt upp sig.
Fortfarande har vi en ganska juste arbetsrätt i det här landet – men inte ens lagarna jobbar på av sig själva, vi måste tillsammans stå upp för dem. Särskilt med den här nya chefstypen som inte ens behöver vara vänlig.
