Är Ruta en riktig människa, likvärdig med pensionären? Eller någon som inte förtjänar – eller behöver – ett namn?

Rutavdraget har fyllt sju och det är hög tid för en ordentlig utvärdering. Någon sådan har inte gjorts – och verkar heller inte planeras. Några fakta är dock kända. 

Som att skattereduktionen kostar 2,2 miljarder per år. 

Som att det framför allt är kvinnor som arbetar i sektorn och att andelen utrikesfödda ökar för varje år. 

Som att det framför allt är höginkomsttagare som utnyttjar avdraget.

Som att det handlar om kön, klass och etnicitet. Inte om jämställdhet.

Detsamma gäller inflödet av framför allt filippinska kvinnor till Danmark. Flera tusen kommer varje år för att arbeta som au pair. Fast det är nu inte riktigt som sådana de fungerar. Om nu någon minns hur au pair-systemet var tänkt. Nämligen som ett kulturellt utbyte för unga människor. Genom att bo hos en familj och ta hand om barn och möjligen utföra lättare hushållsarbete fem timmar om dagen fick de en chans att komma ut i världen och lära sig språk under ett halvår eller ett år. Själva ordet au pair är franskt och kan översättas med ”på lika villkor”.

De filippinska kvinnorna som kommer till Danmark bor visserligen hos familjerna. Men de behandlas sällan som familjemedlemmar.

På Nordiskt forum höll det danska fackförbundet FOA ett seminarium som avslöjade de orimliga villkor som råder i systemet som i praktiken är en sorts billig slavimport. Det finns nästan inga andra legala vägar in i Danmark för utländska medborgare än au pair-systemet. Därför är det lätt för agenturerna att ställa hårda krav. Den som vill vara au pair får inte vara sambo eller frånskild. Hen får inte ha barn och – hör och häpna - inte vara välutbildad. Däremot ska en au pair vara flexibel.

I praktiken är det ett annat ord för rättslös. Den som blir sexuellt ofredad eller misshandlad vågar sällan gå till polisen. Detsamma gäller den som tvingas att arbeta mer än de godkända fem timmarna, med tunga arbetsuppgifter (vilket inte är tillåtet) eller inte får ut sina fickpengar (au pair betraktas inte som arbete varför ersättningen är blygsam). Skälet är att uppehållstillståndet är knutet till värdfamiljen, inte till individen. 

Efter två år upphör det i vilket fall, då tvingas au pairen flytta till ett annat land, till exempel Norge. Att återvända är inte ett alternativ för den som har en familj att försörja i hemlandet.

Precis som det finns män inom Rutsektorn i Sverige finns det män som arbetar som au pair i Danmark. Men i allt väsentligt är detta en kvinnodominerad och till stora delar osynlig bransch. Ingen har överblick över vare sig löner eller arbetsvillkor. Få arbetare är fackligt organiserade, vare sig i Sverige, Danmark, England eller någon annanstans i världen.

På 1970-talet lämnade mellan fyra och fem tusen människor Filippinerna varje månad. I dag handlar det om lika många varje dag. 

Fattiga kvinnor från Syd löser jämställdhetsproblem, ”livspussel” och äldreomsorg i Nord. De föder de barn som infertila västerländska kvinnor inte kan få, men längtar efter. Både kvinnor och män säljer sina njurar till dem som behöver dem och har råd att betala. Den globala omsorgsmarknaden har blivit en verklighet.

Rut-avdraget och au pair-systemet har båda blivit rumsrena. 

Men frågorna kvarstår. 

Är Ruta en människa eller har hon blivit en vara bland andra. Vad gör det i så fall med henne? Vad gör det med oss? 

Anne Jalakas är journalist, debattör och feminist, har rötterna i Estland och Västergötland, men bor i Lund sedan 30 år.