BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Och jag grips av en frustration som jag ju inte kan visa, man vill inte vara taskig.
Nej, jag vill inte moralisera. Ikea, Claes Ohlsson och Biltema kan jag absolut tänka mig att besöka. De har mycket som är bra.
Men det är svårt att tänka sig en tristare miljö än dessa köplador.
Och det är lika svårt att tänka sig en vackrare stadsmiljö än Stenstan i Sundsvall.
Det är oerhört sorgligt att Birsta drabbat butikerna i Stenstan så hårt. Stenstans unika miljö är ett besöksmål i sig själv. Den nordligaste stenstaden av centraleuropeisk modell får, förutom av de vackra byggnaderna, sin sällsamma prägel av havet och bergen.
Så det är inte alltid så lätt att hålla masken inför dem som tror att de varit i Sundsvall när de varit till Birsta.
Att folk åker till köplador därför att det är billigt att handla där är ju inte svårt att förstå. Få av oss har obegränsat med pengar.
Men att välja det som utflyktsmål …
Hur kommer det sig att dessa lådliknande Mammonstempel tillåts växa upp runt om i Sverige, ofta på den bästa åkermarken – samtidigt som vi överöses av livsstilsråd som hela tiden hyllar det genuina, personliga, designade, stylade.
Det är en underlig paradox.
Stadskärnorna utarmas, de genuina småaffärerna ger upp för att hyrorna blir högre och kunderna färre.
Det blir som en parallell till när turister älskar det oexploaterade så mycket att de exploaterar det.
Ur socialt och arkitektoniskt hänseende och ur klimatsynpunkt är köpladorna en katastrof. Även om det går bra bussförbindelser till Birsta är ju hela idén byggd på bilismen; "Norrlands största parkeringsplats".
Och så är det på de flesta håll.
Även små orter, som Edsbyn där jag själv bor, vill hänga med i utvecklingen och låter järnaffären flytta ut till en leråker.
Vad är det för ett land vi bygger, rent fysiskt och bokstavligt? Lägenheter för dem som har råd, köplador på den bästa åkermarken.
Hur har det kunnat bli så här?
Det är inte lätt att säga vem som bär skulden. Olika faktorer samverkar. Som så ofta är det inte så lätt att se vad som verkligen sker i det som synes ske.
Det är lätt att lägga skulden på dem som handlar där det är billigast, och bortse från strukturer och politiska beslut som skapat köpladorna.
Det är lika lätt att bara se kapitalismens rovdrift och bortse från vår möjlighet att påverka, som medborgare och som konsumenter.
Fastighetsägare i tätorter och stadskärnor bär ett stort ansvar; inte sällan är det de uppdrivna hyrorna som skickar ut affärerna till leråkrarna.
Det finns groteska exempel på multinationella fastighetsbolag som driver upp hyrorna och missköter underhållet, så att till slut även H&M och McDonalds får en offerroll, till exempel i Rinkeby och på Södermalm i Stockholm. Det finns också småskaliga exempel på enskilda hyresvärdar som vill mjölka ut lite mer – och blir sittande med tomma lokaler.
Lokalpolitiker har ibland jublat över köplador, de ska locka folk till kommunen – vilket de ju faktiskt också gör.
Så det är inte lätt att hitta någon att anklaga. Och det är nog tur, det.
För vi behöver alla hjälpas åt att bevara odlingsbar mark och levande stadskärnor.
Annars blir det väldigt sårbart och väldigt trist, både i staden och på landet.
