Jag hamnade på Expressens mittuppslag som ett exempel på ett ”ankarbarn”

Sveriges historiaav misstro mot flyktingbarn sträcker sig tillbaka till 40-talet. Det hela började med de finska krigsbarnen som flydde under andra världskriget. Under fem år skedde den största barnförflyttningen i världshistorien då 70 000 finska barn evakuerades till Sverige. De placerades i barnhem och fosterhem, tills de flesta återvände till Finland efter krigets slut. Men 7 000 stannade permanent i Sverige och många av dem led av att vara avkapade från sina familjer, samtidigt som de utsattes för rasism mot ”finnjävlarna”. En grupp finska krigsbarn har stämt svenska staten för sitt psykiska lidande, men utan att få gehör.

2005 blossade en debatt upp om de apatiska flyktingbarnen. Nu var tesen att föräldrarna tvingade sina barn att låtsas vara okontaktbara och inte kunna äta till den grad att de behövde sondmatas. Det fanns ingen vetenskaplig vokabulär som kunde fånga upp fenomenet med katatoniska barn förrän 2014 då uppgivenhetssyndrom blev en erkänd psykiatrisk diagnos. 

Människor som upplever starkt trauma kan reagera med att stänga av helt, och barn är mer sårbara. Men så sent som 2019 kom en Oscarsnominerad Netflix-dokumentär och ett reportage i Filter som än en gång ifrågasatte barnen. Enstaka som klassats som apatiska flyktingbarn, men nu är vuxna, hävdade att de blivit manipulerade av sina föräldrar och misstänkliggjorde återigen tusen andra barn.

Misstankarna drabbar barnet men riktas mest mot föräldrarna och återspeglar en cynisk människosyn. Även om anklagelserna visar sig stämma i vissa fall är den springande punkten: Hur desperat är en förälder om den skickar iväg sitt eget barn ensamt till ett främmande land eller manipulerar barnet att inte äta?

2015 sökte 35 000 ensamkommande flyktingbarn asyl i Sverige. Innan dess hade tusentals ensamma barn flytt undan talibanerna i Afghanistan. De flesta var i övre tonåren och nu ifrågasattes det om de överhuvudtaget var barn. Begreppet ”skäggbarn” fick fäste, där de asylsökande ungdomarna misstänktes för att ljuga om sitt födelseår. För att avgöra åldern fick ungdomarna mäta sina knäskålar hos Rättsmedicinalverket. Metoden är kritiserad för att vara opålitlig – och är en rasistisk skamfläck som är lika flagrant som de biologiska mätningarna av judar och samer som svenska myndigheter utförde ett drygt sekel tidigare. 

De ensamkommande barnen har anklagats för att vara parasiter och en belastning för samhället. Ännu en myt som spräckts av siffror från SCB som har jämfört ensamkommande pojkar födda 1999 som kom till Sverige 2015 med andra grupper i samma ålder. Det visar sig att de ensamkommande är sysselsatta i högre utsträckning och tjänar mer än jämnåriga som är födda i Sverige eller som invandrat till Sverige med sina föräldrar. De ensamkommande barnen är framför allt unga män idag som mestadels sliter inom vård, omsorg och socialtjänst.

Förra året utvisades minst tre barn om dagen från Sverige, varav många var födda här eller hade bott på svensk mark större delen av sitt liv. Med de striktare migrationslagarna som regeringen utreder nu kommer ännu fler barn utvisas. Okärt barn har många namn: krigsbarn, ankarbarn, apatiska barn och skäggbarn. Numera behövs inte ens ett begrepp för att kasta ut de små.