Vi förstår att hon har börjat få minnen, och att hon reflekterar över sin omvärld. Vi vet aldrig riktigt vad som ska komma ur hennes mun, men vi är idel öra och oftast blir vi roade. Kanske till en början förvirrade, ”hur menar hon nu?” Tills hon förklarar
ytterligare och det lossnar för oss vuxna. ”Aha, hon tänker så!”
Min syster berättade i julas om ett av dessa bedårande missförstånd. De var ute för att göra några ärenden på stan när min syster talade om för dottern att de snart skulle ta en fika på Nova, ett köpcentrum i Lund. Min systerdotter sken upp och utbrast:
– Nova, hon känner jag!
Min syster tänkte då att kanske var det någon på
dagis som hette just Nova, men hon kunde inte påminna sig alls om att hennes dotter har en kompis som heter så. Så hon försökte förklara:
– Hm... nej alltså, Nova är ingen person utan det är en byggnad med en massa affärer, och där kan man fika.
Men det gjorde snarare allting mer otydligt för min systerdotter, som såg mycket fundersam ut en lång stund, tills hon slutligen frågade:
– Vad då? Har inte Nova en mamma och en pappa? Och en lillebror som är bebis och säger gaga?
Min systerdotters omvärldsanalys sträcker sig inte längre än hennes egen bubbla. Hon har en mamma, en pappa och en lillebror som ofta säger gaga. Alltså är det väl rimligt att alla andra barn också har det?
När hon och jag lekte familj med dockorna i mellandagarna ville hon vara mamma. Jag delegerades rollen som storasyster till dockan och meddelades att pappan var ute och handlade. Jag föreslog då att kanske fanns det ingen pappa utan en till mamma i stället? Hon
rynkade då på näsan och sa bestämt ”nej, pappan är ute och handlar blommor till oss!” Och jag kände mig pinsamt förnumstig, den lesbiska mostern som påtvingar leken politisk korrekthet.
Hon är som de flesta barn, påverkad av sin omgivning och det hon väljer att se på sin surfplatta. Och ingen skugga ska falla över hennes föräldrar, de gör sitt bästa och ger henne alla förutsättningar och ett kärleksfullt hem.
Vem kan klandra ett barn för en smal och begränsad analys? Det gör vi inte, hon är bara tre år. Det är bara början, den kommer att utvecklas och vidgas med nya intryck och livets gång.
Jag är 25 år äldre och har ett vidare perspektiv. Som tillåter mig se att för vissa vuxna, som för länge sedan passerat åldern tre, har denna utveckling tyvärr inte skett. Analysen stannade där borta i barndomens land och de vill prompt bevara den. Varför finner jag svårt att begripa.
”Om du är arbetslös så är det väl bara att skaffa ett jobb? Var inte så lat, kämpa! Ligg på, det gjorde jag och det gick jättebra.”
”Det finns visst bostad till alla. Om du inte vore så slösaktig kanske du kunde spara ihop till en insats och köpa en. Jag trivs själv jättebra i min bostadsrätt, det är min bästa investering!”
”Vi kan bara inte ta in fler flyktingar nu. Det förstår du väl? Vi har inte plats eller råd. Man kan faktiskt inte hjälpa alla! De kan väl få hjälp i sina hemländer i stället? Varför måste vi ta ansvar för deras problem?”
Du vuxna treåring, jag är inte idel öra. Jag är inte road. Det lossnar inte för mig när jag hör dig prata. Väx upp.
