Filmen börjar med en stillbild på en gravid kvinna som visar blommor för ett litet barn. Mysigt. På detta följer en enkelt tecknad grafik. En kvinnlig speakerröst informerar mig om att kommunala bostadsföretag över hela Sverige erbjuder hyresrätter som ALLA kan hyra – oavsett ålder, etnicitet eller inkomst.
Allmännyttan är en kvinnofråga, förstår jag, en mjuk fråga, något som vi kvinnor kan pyssla med när vi ändå är mammalediga. All män nyttan (förlåt särskrivningen) har inget med män, tuppfäktning, pengar och makt att göra. Så jämställt!
Av hävd har hemmets härd vaktats av kvinnor som stått vid spisen och fött barn – vilket förmedlas på ett fint sätt av SABO. Svenska modellen är lag och bättre än andra länders bostadslagar eftersom allmännyttan tar ett samhällsansvar (om det finns pengar över). SABO arbetar aktivt mot segregation och för ett långsiktigt och hållbart samhälle.
De som bor i allmännyttiga bostäder ska ha möjlighet att påverka sitt boende. Detta kallas boinflytande. Boinflytande är inte en könssjukdom, utan något fint, som en oskyldig vit lögn för att lugna de stora bostadslösa massorna.
Den mjuka kvinnorösten avslutar den tecknade filmen med att svara på frågan:
– Allmännyttan är hållbara, prisvärda bostäder för ALLA.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Jag hakar upp mig på ordet ALLA och tänker på en nioårig tjej som jag känner. Jag kallar henne Q. Hon sover på en soffa i vardagsrummet i en lägenhet som hon delar med sex syskon, mamma, pappa, farbror och två tonårskusiner. Ingen i familjen vet vad boinflytande är och de har inte fått någon information om det heller. Däremot vet allihop att trångboddhet inte är gängse med den svenska modellen, så om detta får jag inte berätta, för då åker halva släkten ut på gatan. ALLA är egentligen gamla, vita (oavsett kön) som stått i bostadskö i 25 år, med stabil ekonomi, ett antal borgenärer i bakfickan, som talar flytande svenska, har uppehållstillstånd, träningskort och körkort (men inte vapenlicens), inga betalningsanmärkningar och som gillar lugna fredagskvällar, förklarar jag för Q:s familj.
För några veckor sedan sålde Landskronahem AB 1 225 allmännyttiga lägenheter till Stenafastigheter. Pang. Nu ska fattigdomen byggas bort, eller som den drivande liberale kommunalpolitikern Torkild Strandberg uttryckte det på det beslutande kommunfullmäktigemötet: ”De som säljer narkotika till ungdomar, och de som eldar upp grannars bilar, byter jag gärna ut.”
Han borde hållit sig till manus och sagt att han ville investera i framtiden.
Debatten var en uppvisning i spektakel eftersom affären redan gått igenom, men om detta fick ingen berätta. Upprörda hyresgäster uppmanades att avvakta den demokratiska processen.
Så snopet! Och så svårt att förklara för de överkörda socioekonomiskt svaga familjerna, alltså de som hade boinflytande, och i mångt och mycket flytt till Sverige för att det är ett fritt och demokratiskt land – att de nu missat chansen och inte har något boinflytande längre!
Jag frågar Helena Fremle, vd på Landskronahem AB, om det där med boinflytande varit på tapeten. Hon vill inte svara.
På Allmännyttans Arena (klipp från Almedalsveckan) diskuterar den nyblivna bostadsministern Peter Eriksson (MP) och SABO:s vd Kurt Eliasson det rimliga i att låta utländska företag etablera sig på den svenska marknaden för att bygga nya bostäder, eller inte. Det råder utan tvivel inget samförstånd dessa män emellan, men den tunnhåriga publiken skrattar åt ingenting. Eriksson och Eliasson konstaterar broderligt att det är låsta positioner angående hyressättning och att en fri marknad kan leda till höjda hyror. Trycket på bostadsmarknaden har aktualiserats i och med flyktingströmmen förra året, menar de, och dessutom har vi inte tillräckligt med kompetenta byggare i Sverige (de vill nämligen ha lön, facket och sådant ... bla bla). Herrarna kan inte riktigt fullfölja diskussionen. Ingen av dem är bostadslös eller har varit, så varför stressa fram en lösning när man är på Almedalsveckan för att ha trevligt?
En vän frågar om jag inte sett SABO:s dokumentär ”Luftslott till alla”, med ”Jag ljuger så bra” med Linda Bentzing och Cardigans ”Fool me” med som soundtrack? Du vet den med tecknade möss och kaniner som kilar fram och tillbaka mellan rosa slott och fejar och står i för att de älskar boinflytande, undrar han.
Jag förstår först inte att han driver med mig.
– Har du sett den spännande uppföljaren till ”Vad är allmännyttan?” kontrar jag.
”Vad fan är egentligen allmännyttan?”
