Vi på Coompanion hjälper till att starta små kooperativa företag oftast med 3–7 delägare. Det är små samhällsbyggen vi bevittnar, vackra övningar i praktisk demokrati. Affärsmodellen skapar delaktighet, demokrati och hållbarhet och utgår från medlemmarnas nytta och styrs med demokratisk medlemskontroll. Som stora samhällsbyggen också ska göra. Men konsekvensen av demokrati är inte lätt att förstå: att alla som ingår har ansvar och måste delta i den. Annars dör den.
Kooperativet Arlas chefer och höga tjänstemän har regelbundet slösat enorma pengasummor på höga löner och nöjen, avslöjades i Uppdrag granskning häromveckan. Arla ägs av mjölkbönderna. Kooperativet visar sig ha bekostat chefers nöjen, dyra bilar, resor och lyx. Har bönderna abdikerat från ansvaret och tappat intresse för att påverka och kontrollera? Jag försöker förstå mekanismerna bakom det här och landar till slut i en artikel som en kollega postat på Facebook:
De två forskarna Murray Fulton och Peter Couchman har identifierat fem faktorer som kan förklara varför stora kooperationer krisar. Kanske kan deras slutsatser göra kriser i samhället begripliga också? Samarbete, demokrati och helhetssyn är förutsättningar för all hållbar utveckling, inte bara i företag. Här sammanfattar jag artikeln i bakvänd ordning, precis som forskarna presenterar den.
5. Det sista rycket
De sista åren görs våldsamma försök att leva vidare genom fusioner och omstruktureringar som läggs fram som nytänkande och djärva. Arla till exempel har växt utanför landets gränser och tävlar på en global marknad som koncern. En viktig kooperativ princip är att verka för samhällsnytta och den nyttan är alltid grundad nära medlemmarna.
4. Överskattning
Ledningen får hybris och underskattar hur svårt det är att lösa de verkliga problemen. Gemensamt för alla krisande kooperativ är en kultur med ja-sägare.
3. Styrelsen brister
Faktor fyra och fem skulle inte inträffa om styrelsen haft överblick och kunnat förmedla till företagsledningen att all strategi och strukturförändring ska utgå från medlemmarna och deras medlemsnytta. Styrelsens kunskap om kooperativ värdegrund brister.
2. Fel personer
Styrelsemedlemmar väljs in som inte förstår sin roll i ett kooperativ och därför rekryterar styrelsen företagsledningar som inte respekterar den kooperativa tanken.
1. Kooperationen ses som ett problem
Grunden till alla de fyra övriga faktorerna är att varken ledning eller styrelse förstår den kooperativa tanken. De ser den som ett problem i stället för en tillgång. De ser ned på medlemsdemokratin och medlemmarnas engagemang i stället för att använda sig av styrkan i engagemanget.
Jag tror att kooperation är ett verkligt alternativ för en hållbar tillväxt. Jag vet att mitt och mina kollegors jobb behövs för att stärka kooperativen med att påminna dem om dess egna värdegrund. Och för att sprida kunskap om hållbart företagande till fler.
När makten förflyttas till en ledningsgrupp som är isolerad från medlemmar och anställda, sker en fokusförskjutning från vad som är bra för medlemmen till vad som är bra för företagsledarna. Då är slutet nära och vi måste börja om igen, säger Fulton och Couchman. Och det händer i både små och stora samhällsbyggen. Om inte alla som deltar i en demokrati tar ansvar för den, så dör den.
